Dansa med dammsugaren

Söndagkväll, Martin nattar barnen, Basti sover, diskmaskinen är igång och jag kan sitta här vid datorn och ha lite "egen-tid" (= få var ostörd :-)   )   Jag får fortfarande ett stort leende i ansiktet när jag tänker på gårdagen :-)) Det suger jag på ett tag...!

Idag väcktes Martin och jag av Erik som satte sig käpprakt upp i sängen och utbrister "8+8=16   Är 80+80=116 då?" . Jag och Martin orkar knappt lyfta huvudena från kuddarna och jag känner att jag inte är redo för den pedagogiska världen ännu... Men nu var man ju vaken... Det blev tidig hundrunda med Tina. Idag åkte vi till Åhus och gick en långrunda som vanligtvis brukar ta en timme men idag tog det dubbelt så lång tid eftersom båda hade med sig sina "kelgrisar" (kamerorna) :-) och vi stannade titt som tätt och hittade nya motiv om vi ville testa att fotografera. Blir inte bilderna bra kan man alltid skylla på motivet, eller vädret, eller kameran...*hehe* det är i alla fall vad jag skyller på när bilderna blir suddiga.









Martin hade redan förvarnat mig om att det var städdag idag *suck* och jag visste vad som väntade mig när jag kom hem. Körde låååångsamt.... men kom ju hem tillslut i alla fall... och där stod dammsugaren och väntade på mig! Idag tog jag min Ipod, tryckte in lurarna långt i öronen, höjde volymen, och började dammsuga... kom på efter ett tag att jag dammsugade i takt med musiken :-)  Jäklar vad bra! :-)   All städning blev mycket roligare med musik och om jag behöver använda dammsugaren igen någongång :-P så kommer jag att ta till detta knep.

Klockan 17.00 kom våra gäster och Ellen öppnade presenter. Vi har ätit tacos - gott :-) och till efterrätt blev det kladdkaka.
Hade önskat att det var lördag (eller varför inte fredag) idag men tyvärr insåg jag att det faktiskt är söndag och dessutom kväll vilket innebär att måndag morgon närmar sig med stormsteg. Det blev ingen jättesen kväll eftersom alla har barn som ska upp till skolan eller dagis. (Tja, och mammor som jag som ska upp till jobbet!)

En jätterolig sak som hände idag - Martin svarar i telefonen när den ringer. Någon säger "-Hello" i andra luren. Martin är helt säker på att det är en kompis som ska skoja så han svarar "-Hello" tillbaka. Då säger den andra personen "-Can I speak to Pilla?". Då fattar Martin att det nog inte alls är den där kompisen utan att det faktiskt är någon som inte pratar svenska... Han räcker luren till mig och säger att det nog är från Korea (hur han kunde gissa det vet jag inte?!) Men det var det!!! Det var min buddy som heter Hee Sun som ringde! Här var klockan 13 och där var klockan 21.
Det var helt otroligt kul att få prata med henne igen och det kändes som om hon bara var en liten bit härifrån - inte på andra sidan jordklotet! Fantastiskt nog så fanns engelskan där helt naturligt (engelska är inte min starkaste sida men efter att bara ha pratat engelska oavbrutet i 2 veckor så flöt det på ganska bra och tydligen håller det i sig!).
Hon ville köpa presenter till mig och skicka hit och jag försökte förklara att hon inte alls behövde göra det men hur lätt är det att försöka övertyga en människa på andra sidan jordklotet, genom en telefonlur, på knagglig engelska att det inte är nödvändigt och att jag i så fall vill betala?! Men det där att jag skulle betala sakerna själv finns inte hos dem. Det tillhör liksom att de ska köpa saker och bjuda hit och dit - en vänlig och generös gest men som för många kan bli väldigt dyrt. Dessutom vet jag ju att min buddy fortfarande studerar och inte tjänar så värst mycket pengar. Ja, hur ska man göra? Man vill ju inte heller vara oartig. Så när hon börjar rabbla upp förslag på saker som hon ska skicka till mig så försöker jag tänka vilket som är billigast för jag inser ju att hon kommer att skicka något oavsett vad jag säger.
I vilket fall som helst så blev jag jätteglad över att få prata med henne och höra hennes röst igen! Åh, nu vill jag åka tillbaka ännu mer... :-(
Om någon missat min resa till Korea eller vill uppleva den igen så finns min resedagbok på  www.resdagboken.se
Tittar man en bit ner på högersidan så står det Alias. Där skriver ni PillaO. Sedan är det bara att läsa och titta på bilder...

Martin har låtit sin estetiska och kreativa ådra öppna sig igen (senast var ju på dagis när det var förädramöte - se tidigare inlägg). Jag är tungt medveten om att både jag och Martin är lärare och då tror en del att man är världens pedagoger även här hemma... nu kommer sanningen... det är vi inte!!! Stundtals är det precis om om pedagogiken har tagit slut när vi lämnar våra jobb och ibland är det helt enkelt bara orken som har lämnat oss.
Ellen har haft läxa över lovet och den ska lämnas in i morgon. Den här läxan har Ellen påmint oss om då och då att vi måste hjälpa henne med eftersom det är ett litet "skapande-projekt". Nu, sent i eftermiddags så tar jag och Martin oss en titt på den där läxan (sådär märkvärdigt kan det väl då ändå inte vara, tänker vi...). Men... tja.... man ska göra en strumpdocka!!! *suck*  Varför???
Upp bland strumplådan och leta efter en stackars ensam strumpa som man kan offra. Sedan ska man då gör ögon m.m. Sy är det inte ens tal om då varkens Martin eller jag är speciellt lysnade på det så vi är båda överens om att klister blir det bästa! :-)  Efter att gästerna gått hem i kväll så börjas det klistras/limmas och jag ska erkänna att Ellen nog inte var så mycket delaktig i det här skapandet utan stod mest och begrundade vad som skedde med strumpan...  Martin han gick in för detta med liv och lust och han lät verkligen fantasin flöda! Ellens kommentar efteråt "- Tja, det är ju inte huvudsaken att den blir fin, utan bara det blir något!" *haha*



God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0