pillao

Det är fortfarande tidigt och det känns knappt som om jag har vaknat *gäsp*. Tänkte bara skriva ett kort inlägg nu - resten får komma senare. Om man är blodkänslig så rekommenderar jag att man slutar läsa nu och hoppar över detta inlägg...

Vaknade mitt i natten av att Erik (som tydligen smugit sig ner i vår säng) sätter sig upp och säger att han har näsblod - detta har han väldigt ofta stackaren :-(
Vi har blivit väldigt vana vid näsblod hemma i vår familj och det känns inte längre som någon "happening" men därmed inte sagt att det är en uppskattad grej - särskilt inte 03.20 mitt i natten! Ibland har man tur och då varar det inte mer än några minuter men ibland har vi suttit upp mot en timme! Mängden varierar också... i natt var det stormflod och det ville aldrig ta slut. Martin försökte vara vaken och serva oss med papper stup i kvarten men ögonen på honom ville liksom inte vara öppna.

Jag och Erik hann ju vakna ordentligt och som alltid när det händer mitt i natten så pratar vi om bagarna som säkert redan är uppe och bakar. Det gjorde vi även i natt och då diskuterade vi vilka kakor och bullar de gjorde just då - kallas det att distrahera?
Minst en halvtimme höll det på men tillslut var det så lite så han kunde lägga sig ner och somna - men då var ju jag klarvaken! Skit också! Kunde inte somna om fastän jag försökte tänka på alla stackars bagare som tvingades vara uppe och vilken lyx det var för mig att kunna ligga där i sängen under ett skönt, varmt täcke. Hade nog precis somnat när Martin steg upp (vilket han iofs gör mitt i natten enligt mig) kl 04.30.

Inte konstigt att jag var trött i morse och Martin undrade varför han måste dubbel-väcka mig (d.v.s. väcka mig en gång men sedan tvingas göra det en gång till eftersom jag somnat om). Första gången han kom in (ja det stämmer - jag använder aldrig väckarklocka - jag har min söta James istället) tyckte jag faktiskt att jag var vaken men tydliogen var jag inte det eftersom jag somnade om på fem röda sekunder...












Kommer mer senare...