Den traditionella julgransepisoden
Ikväll har familjen Olofsson testat samarbetsförmågan. Att ta in och klä granen är alltid spännande för man vet aldrig vad som kan hända.
Att först och främst hitta den där drömgranen är ju i sig en utmaning som heter duga och det har hänt att vi kört från ställe till ställe på jakt efter granarnas rolls royce.
Alla har vi vår egen bild av drömgranen. Min drömgran är väl något i stil med Kalle Ankas gran. Symmetrisk på alla håll och kanter, tät och helt och hållet barrfri. Perfekt! Frågan är bara var man hittar en sådan utanför Disneys värld?
Tja, vi hittade i alla fall en gran i Skepparslöv hos det där paret som vi köpte från i fjol. Man kunde välja mellan att hugga själv eller välja mellan de redan färdighuggna.
Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med att hugga själv. Ut och plumsa i den höga snön och leta förgäves efter en perfekt gran (som säkerligen redan är nerhuggen och står och väntar uppe på Konsum), frysa om fingrar och tår och sen asa granen hela vägen tillbaka genom skogen/odlingen för att betala den (såvida man inte gör en rackare och "tjuvar" en om natten ;-) ).
Nej, varför utsätta sig för sånt trams när man bara kan kliva av bilen och välja och vraka mellan de redan uppställda granarna som bara väntar på att få komma hem till dig?
Vi köpte oss alltså en gran och ikväll fick den komma in.
Den värsta pärsen är alltid när jag och Martin ska försöka oss på att få den rak. En gnutta irritation och frustration ingår alltid - så också ikväll. Martin - perfektionisten - har mycket svårt för att ta att granen lutar några millimeter. För min del stör det mig inte så mycket. Det har ju varit värre ....... för X antal år sedan så fick vi binda upp granen med snören åt kors & tvärs i gardinstängerna för att den skulle kunna hållas upprätt. Att den då också lutade var ett mindre problem.
När väl granen stod i foten så fick barnen pynta den och slutligen skulle den vattnas. Återigen kan man känna svordomarna sväva runt i luften eftersom vi då upptäcker att den nya julgransfoten LÄCKER!!! Men hallå! Det kan ju bara inte vara sant?!
Nu har vi i alla fall fått bukt med det och friden har infunnit sig :-)
Att först och främst hitta den där drömgranen är ju i sig en utmaning som heter duga och det har hänt att vi kört från ställe till ställe på jakt efter granarnas rolls royce.
Alla har vi vår egen bild av drömgranen. Min drömgran är väl något i stil med Kalle Ankas gran. Symmetrisk på alla håll och kanter, tät och helt och hållet barrfri. Perfekt! Frågan är bara var man hittar en sådan utanför Disneys värld?
Tja, vi hittade i alla fall en gran i Skepparslöv hos det där paret som vi köpte från i fjol. Man kunde välja mellan att hugga själv eller välja mellan de redan färdighuggna.
Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med att hugga själv. Ut och plumsa i den höga snön och leta förgäves efter en perfekt gran (som säkerligen redan är nerhuggen och står och väntar uppe på Konsum), frysa om fingrar och tår och sen asa granen hela vägen tillbaka genom skogen/odlingen för att betala den (såvida man inte gör en rackare och "tjuvar" en om natten ;-) ).
Nej, varför utsätta sig för sånt trams när man bara kan kliva av bilen och välja och vraka mellan de redan uppställda granarna som bara väntar på att få komma hem till dig?
Vi köpte oss alltså en gran och ikväll fick den komma in.
Den värsta pärsen är alltid när jag och Martin ska försöka oss på att få den rak. En gnutta irritation och frustration ingår alltid - så också ikväll. Martin - perfektionisten - har mycket svårt för att ta att granen lutar några millimeter. För min del stör det mig inte så mycket. Det har ju varit värre ....... för X antal år sedan så fick vi binda upp granen med snören åt kors & tvärs i gardinstängerna för att den skulle kunna hållas upprätt. Att den då också lutade var ett mindre problem.
När väl granen stod i foten så fick barnen pynta den och slutligen skulle den vattnas. Återigen kan man känna svordomarna sväva runt i luften eftersom vi då upptäcker att den nya julgransfoten LÄCKER!!! Men hallå! Det kan ju bara inte vara sant?!
Nu har vi i alla fall fått bukt med det och friden har infunnit sig :-)
Kommentarer
Trackback
