pillao

Har suttit här nu ett tag och försökt välja ut bilder till morgondagens "Korea-presentation".
Hur svårt är inte det?! Jag blir helt tokig!!!
Varje bild är ju unik för mig och har sin egen lilla historia. Samtidigt som jag sitter här och försöker välja ut bilder och resonera med mig själv över vad jag ska berätta om så bubblar alla minnen upp till ytan igen och jag känner mig överöst av känslor. Märkligt och lite läskigt!

Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja få med och berätta om men jag kan omöjligtvis ta med allt! Sen vet jag ju inte hur intresserade de är heller.....?

Jag började skriva ner vad jag skulle säga, sen suddade jag ut det och skrev stödord istället och nu har jag suddat ut det också. Jag KAN inte planera detta. Detta är något som jag måste få prata fritt om. Frågan är ju hur bra det kommer att bli - jag menar när det kommer helt spontant och inte har övats på?!
Men varje gång jag försöker skriva ner någonting så känns det bara fel.......
Jag måste gå på känsla. Sen får det bli som det blir.

Detta känns lite olikt mig som annars brukar vara ganska strukturerad ( ialla fall när det gäller jobb och sådana här liknande saker).