Vad svarar man på ett sådant sanningsenligt påhopp?

I lördags vaknade jag (som vanligt) tidigt och jag kände mig lite som småungarna som föräldrarna försöker hålla uppe sent på kvällarna i förhoppning om att de ska sova länge dagen efter....... men det gör de naturligtvis inte utan vaknar som vanligt tidigt i ottan.
Precis det mönstret följde även jag i helgen........ gick och la mig sent men vaknade som vanligt tidigt. Irriterande som tusan!

I lördags skulle vi iofs upp i tid eftersom vi hade bestämt att vi skulle göra en liten utflykt till Väla. Martin skulle köpa jeans och jag undrade varför han inte bara kunde köra in till stan och fixa det men han skulle tvunget till Väla. Sen är ju iofs inte jag den som var sen att nappa på förslaget... *hehe*

På kvällen var Lotta och Wilda här och tittade på Körslaget. Jag gav mig på att försöka natta henne (Wilda då alltså) och jag fick nu för första gången höra hennes starka röstresurser (även om Lotta bara tyckte det var en liten försmak....). Jäklar vad den ungen är envis!!! ;-)
Jag gick omkring här och vyssjade och gungade och bar och försökte med alla knep jag kunde komma på att försöka få den lilla prinsessan att somna (den effekten brukar jag ju annars ha på henne). Men icke så nicke.
Martin tyckte det var underhållande och roande att se mig vanka fram och tillbaka med en skrikande unge och gottade sig nog några sekunder åt detta fenomen.

"- Ja, alltså Pilla.... så här var det ju när Erik var liten också..... men det märkte du ju aldrig av eftersom du bara sov och det var jag som gick med honom i timmar här nere."

Vad svarar man på det påhoppet......med tanke på att det ligger sanning bakom?! *oups*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0