Från sågad till hyllad
Med världens huvudvärk efter en intensiv dag på jobbet så sitter man på stadsbussen hem och försöker successivt släppa alla jobbtankar.
Bakom mig sitter tre tonårskillar med finniga nyllen, kepsen på sned och byxorna nere vid knävecken. De diskuterar och försöker lägga upp planer för kvällen. Vissa stunder kan jag inte hålla mig utan sitter där och småler och blir allmänt fnittrig åt dessa grabbar som försöker låta så himla coola. Vem som helst som lyssnar förstår ganska direkt att de vill gå och lyssna på Håkan Hellström ikväll men ingen av dem vill ju erkänna detta för de andra (mesfaktor på det???).
De börjar trevande att undersöka varandras ståndpunkt genom att nedvärdera Håkan Hellström totalt - han blir verkligen sågad längs fotknölarna av dessa tre unga "recensenter". Sen kommer de in på det som de anser vara det viktigaste med kvällen - ölen - eller biran som de så halvfjantigt kallar det. De ska hämta flak och ta med sig och nu är då den stora frågan var de ska vara någonstans. Ingen vill släppa hem de andra till sig då deras mammor inte verkar vara jätteglada över deras kunskap i att svepa bira ;-)
Efter några trevande förslag så är det någon som återigen nämner Håkan Hellström. Kanske duger han till att ha som bakgrundsmusik när man sveper bira? Detta blir de ganska snart överens om. Sen är det någon av de tre som vågar ta steget och säger:
"- Tja, alltså han är ju egentligen inte helt fel på det - alltså det går ju att lyssna på - lite"
"- Ja, hur var det nu den där Göteborgs-låten gick?"
Efter några falska försök så stämmer de tre finniga tonårskillarna tillslut upp i gemensam allsång till Hellströms "Göteborgs-låt".
Visst är det märkligt? Från att ha sågat honom totalt vid fotknölarna så visar det sig nu att alla tre kan hans låt utantill *hahahaha*
Innan de går av bussen så bestämmer de att de inte bara ska ha honom som bakgrundsmusik utan tänker till och med försöka få biljetter så att de kan komma in och lyssna på honom.
Underbart! Eller hur? *hahahaha*
Bakom mig sitter tre tonårskillar med finniga nyllen, kepsen på sned och byxorna nere vid knävecken. De diskuterar och försöker lägga upp planer för kvällen. Vissa stunder kan jag inte hålla mig utan sitter där och småler och blir allmänt fnittrig åt dessa grabbar som försöker låta så himla coola. Vem som helst som lyssnar förstår ganska direkt att de vill gå och lyssna på Håkan Hellström ikväll men ingen av dem vill ju erkänna detta för de andra (mesfaktor på det???).
De börjar trevande att undersöka varandras ståndpunkt genom att nedvärdera Håkan Hellström totalt - han blir verkligen sågad längs fotknölarna av dessa tre unga "recensenter". Sen kommer de in på det som de anser vara det viktigaste med kvällen - ölen - eller biran som de så halvfjantigt kallar det. De ska hämta flak och ta med sig och nu är då den stora frågan var de ska vara någonstans. Ingen vill släppa hem de andra till sig då deras mammor inte verkar vara jätteglada över deras kunskap i att svepa bira ;-)
Efter några trevande förslag så är det någon som återigen nämner Håkan Hellström. Kanske duger han till att ha som bakgrundsmusik när man sveper bira? Detta blir de ganska snart överens om. Sen är det någon av de tre som vågar ta steget och säger:
"- Tja, alltså han är ju egentligen inte helt fel på det - alltså det går ju att lyssna på - lite"
"- Ja, hur var det nu den där Göteborgs-låten gick?"
Efter några falska försök så stämmer de tre finniga tonårskillarna tillslut upp i gemensam allsång till Hellströms "Göteborgs-låt".
Visst är det märkligt? Från att ha sågat honom totalt vid fotknölarna så visar det sig nu att alla tre kan hans låt utantill *hahahaha*
Innan de går av bussen så bestämmer de att de inte bara ska ha honom som bakgrundsmusik utan tänker till och med försöka få biljetter så att de kan komma in och lyssna på honom.
Underbart! Eller hur? *hahahaha*
Kommentarer
Trackback
