pillao

Idag var Ellen hos tandläkaren och drog ut den andra hörntanden.
Även om hon nu visste vad det innebar så var hon ändå lite nervös - och det måste man ju så klart få vara.

Samma tandläkare men en annan tandsköterska den här gången. Denna tandsköterska verkade otroligt mån om Ellen men efter ett tag blev det nästan "för mycket" och det gav motsatt effekt vilket innebar att vi upplevde henne som nervös.
Tandsköterskan hade fått som uppgift att ge Ellen bedövningen. Den här gången reagerade Ellen mer och visade att det kändes obehagligt. Jag satt och funderade på hur det kunde vara så stor skillnad från förra gången då Ellen knappt hade reagerat? Den enda skillnad jag kunde komma på var att det var tandläkaren själv som lagt bedövningen då.

Helt plötsligt kommer tandsköterskan på att hon ska ta en röntgenbild av en annan tand i käken. Ellen hissades upp till sittande ställning och sköterskan tog en snabb bild som nog egentligen inte blev så bra men som fick duga tillsvidare.
Därefter hissas hon ner till liggande igen och man fortsätter att ge bedövning. Då plötsligt lägger bedövningsmaskinen av och funkar inte längre. Sköterskan håller på att babbla (säkert för att lugna oss men det gav enbart motsatt effekt) samtidigt som hon försöker fixa maskinen. Till slut säger hon att den bedövning som Ellen fått säkert räcker.
Man blir ju lite misstänksam då.... Tanken var ju att Ellen skulle fått mer men eftersom maskinen la av så tog sköterskan beslutet att det "nog" räckte. Hrrmm....

Då kommer tandläkaren in i rummet och vill sätta igång. Sköterskan håller då på att sticka Ellen i tandköttet för att kolla om hon känner något. När hon sticker säger Ellen "-AJ!".
Tydligen var hon inte tillräckligt bedövad!
Det slutar med att tandläkaren får lägga den sista bedövningen och jag märker på Ellen att hela denna procedur har gjort henne onödigt nervös.
När tandläkaren sedan drar ut tanden så reagerar Ellen och jag förstår att den där förbaskade bedövningen inte tagit 100%. Hon kunde fortfarande känna smärta även om det inte var mycket. Jag jämför så klart med förra gången då hon inte kände något alls.

Nu var i alla fall tanden ute och allt var frid och fröjd. Ellen skulle få tanden med sig hem och tandsköterskan tar den för att tvätta av den. Vad händer då? Jo, plötsligt hör vi henne säga:

"- OJ! Nu försvann den ner i avloppet!"

Jaha, så var det med den tanden.....
Inte riktigt denna tandsköterskas dag idag tydligen *suck*