Hundabstinens
Imorgon är sista skiddagen och vid middagsbordet ikväll konstaterade vi allihop att det är med vemod vi är tvungna att lämna stugan och Lindvallen :-(
Det är klart att det finns saker man längtar efter som inte finns här.... Basti framförallt!
Han har levt lyxliv hemma hos pappa & Ingrid och är förste provsmakare av allt som ska serveras eller tillagas ;-)
Till och med senapskornen som Ingrid malde var han intresserad av och följde kulan runt, runt i morteln *haha*.
Ett roligt minne härifrån var när en Bullterrier rymde från sin matte och husse uppe vid backen mitt bland allt folk.
Först kom den springandes mot oss när vi kom åkandes och man kunde riktigt se glädjen i ögonen och naturligtvis i rörelserna när den skuttade och hoppade fram i snön. Överlycklig att få rusa runt där på öppna ytor och i den härliga snön :-)
Alla skulle försöka fånga in den och det kunde man ju räkna ut att det inte skulle gå så bra.
Folk kastade sig hit och dit och trodde i sin enfald att de verkligen skulle kunna fånga hunden.
Hur tänkte de?
I sina tjocka vinterkläder och med tunga pjäxor på fötterna - hur smidig är man då på en skala?!
Så klart var hunden redan långt därifrån lagom till människorna fullföljt rörelsen.....
Att matte och husse ropade och visslade sket den fullständigt i!
Tyckte det var lite komiskt att följa och insåg att det stod både 1-0, 2-0 och 3-0 till hunden. Han lurade alla människor till höger och vänster och hade överskottsenergi som bara den. Han sprang aldrig fram till några människor utan ville bara få springa på de öppna ytorna.
Sprang uppför backar så husse fick kasta sig upp bak på en skoter och få lift med en kille som jobbade där i sin jakt på sin hund. Efter 5-10 minuter var hunden fortfarande inte infångad och jag var mest imponerad över vilken kondis den hade!
Har dock full förståelse för att det finns människor som inte uppskattade att ha en lösspringande hund bland sig.
Det är klart att det finns saker man längtar efter som inte finns här.... Basti framförallt!
Han har levt lyxliv hemma hos pappa & Ingrid och är förste provsmakare av allt som ska serveras eller tillagas ;-)
Till och med senapskornen som Ingrid malde var han intresserad av och följde kulan runt, runt i morteln *haha*.
Ett roligt minne härifrån var när en Bullterrier rymde från sin matte och husse uppe vid backen mitt bland allt folk.
Först kom den springandes mot oss när vi kom åkandes och man kunde riktigt se glädjen i ögonen och naturligtvis i rörelserna när den skuttade och hoppade fram i snön. Överlycklig att få rusa runt där på öppna ytor och i den härliga snön :-)
Alla skulle försöka fånga in den och det kunde man ju räkna ut att det inte skulle gå så bra.
Folk kastade sig hit och dit och trodde i sin enfald att de verkligen skulle kunna fånga hunden.
Hur tänkte de?
I sina tjocka vinterkläder och med tunga pjäxor på fötterna - hur smidig är man då på en skala?!
Så klart var hunden redan långt därifrån lagom till människorna fullföljt rörelsen.....
Att matte och husse ropade och visslade sket den fullständigt i!
Tyckte det var lite komiskt att följa och insåg att det stod både 1-0, 2-0 och 3-0 till hunden. Han lurade alla människor till höger och vänster och hade överskottsenergi som bara den. Han sprang aldrig fram till några människor utan ville bara få springa på de öppna ytorna.
Sprang uppför backar så husse fick kasta sig upp bak på en skoter och få lift med en kille som jobbade där i sin jakt på sin hund. Efter 5-10 minuter var hunden fortfarande inte infångad och jag var mest imponerad över vilken kondis den hade!
Har dock full förståelse för att det finns människor som inte uppskattade att ha en lösspringande hund bland sig.
Kommentarer
Trackback
