pillao

Gud vad man vänjer sig fort!
Att få sova hela nätter är ju något som både jag och Martin varit bortskämda med i många år nu och det är ju något man tar förgivet. Att man då får en natt som denna där man väcks flera gånger gör ju att man helt tappar balansen och allt ruckas.
Lite som att vara tillbaka i småbarns-träsket.

Jag var skittrött när jag la mig i går och kände att jag skulle dyka ner i djupsömnen direkt. Efter bara ett par timmar väcks man av Erik som står i sovrummet med näsblod *suck*. Iofs var Martin snäll och fixade den karusellen. Jag slapp alltså stiga upp utan kunde ligga kvar under täcket. Vaknade gjorde man ju dock ändå.

Hann sova ett par timmar till och lagom vid 03.30 var det dags igen fast den här gången var det Basti som väckte oss. Inget näsblod den här gången ;-) men däremot var det något som han inte mådde bra av och det skulle upp. En kräkande hund alltså. När Basti ska kräka är det ingen som flyttar på honom. Han nitar sig fast och vill bara stå där och få upp skiten. Lyckligtvis var det mitt i natten och mestadelen av kvällsmaten var redan smält *pust*

Den här gången fick både jag och Martin upp. Kräk-handduken kastades i soporna direkt, golvet torkades och sedan var det dags att försöka somna om igen. Martin konstaterade att det var en timme kvar tills han skulle upp för att åka och snickra. Natti natti ;-)

Inte konstigt att vi precis stigit upp och lämnat sängarna. Sovmorgnar är guld värda! ♥