Erik

Idag har Erik spelat seriespel i pingis och han och Martin begav sig av tidigt i morse.

Tre lagmatcher = totalt 15 matcher (blandat singel och dubbel).
De är tre i KFUM Kristianstads lag (Erik, August och Valter) och de spelar mot äldre killar i P11- serien.

Supekul att det går så himla bra för dem och roligt att de faktiskt får känna sig som ett lag (då denna sport annars är ganska individuell).
Man hejar på varandra och det är inte hela världen om någon förlorar en match för det är det totala lagresultatet som räknas.

Idag skulle de alltså spela tre lagmatcher á 5 matcher.
KFUM Kristianstad vann de tre lagmatcherna med 5-0 i varje. Det innebär alltså att de inte förlorade en enda match idag :-)

Att vår son trots detta blir missnöjd över sin egen prestation och för att han tappar ett set då och då..... tja, vad ska man göra åt det när hela livet upplevs som en tävling just nu?! *suck*
Som vuxen blir jag fruktansvärt frustrerad över detta men samtidigt vet jag att jag måste vara just - vuxen - och ta diskussionerna därefter.
Att det är svårt - ja, det är inget man kan sticka under stolen med.

Trots lite återhämtning här hemma i soffan är Erik ändå inte riktigt "fit for fight" när fotbollsträningen sedan drar igång.
När jag kommer dit märker jag ganska snabbt att han är väldigt nära tårarna så fort det inte går riktigt som han tänkt eller planerat.
Ingen ork, vilja eller kämpaglöd - men det är kanske inte så konstigt.

Efter vårt "mamma-son-snack" i bilen hem med tillhörande tårar längs kinderna på Erik så slutade ändå kvällen bra.
Det föds alltid nya insikter efter hand.
Nyttigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0