Tårar

Jaha, nu har jag gråtit en skvätt. Blev väldigt känslosamt och när det till slut blev ett möte mellan tjejen och hennes biologiska föräldrar och syskon så var det så mycket som kom tillbaka till mig.
Alla dessa möten mellan adopterade och deras biologiska föräldrar som ägde rum i somras när vi var där...... alla dessa tårar - både glada och ledsna......alla dessa beröringar - kroppskontakt........all denna ånger och skuld för att man adopterat bort sitt barn...... all den lättnad när de upptäckte att det gått väl för ens barn......

Det kändes som om jag kastades bakåt i tiden igen och plötsligt befann mig där mitt i Seoul och stod och bevittnade ett av de möten som ägde rum. Det kunde varit en av oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0