Barndop
Idag var det Algots barndop.
Eftersom kyrkan renoverades fick vi vara i församlingshemmet men det var hur mysigt som helst :-)
Lotta och Ola var faddrar och därför fick jag ansvaret över Wilda under själva dopceremonin. Wilda var på strålande humör och tyckte att hon ville vara med och sjunga och be när det var dags. Hon hördes nog mest av alla *hihi*.
Storebror Alfred hjälper till.
Ingrid och Ellen beundrar huvudpersonen för dagen.
Det tar på krafterna att vara på barndop!
- Titta vad jag kan!
Puss mamma!
Martins egentid
Test
I slutändan kanske det gynnar Spanien?
Måste dock säga att man vaknade till och blev lite mer fokuserad när det helt plötsligt dök upp en snubbe mitt under Spaniens bidrag. Han sprang in och deltog i deras framträdande. Hann tänka att det hela var lite märkligt upplagt - varför springer man in mitt under framträdandet och inte är med från början och varför har snubben bara en vanlig svart t-shirt på sig när de andra var utklädda till ballerina, clown, tennsoldat m.m. ?! Hahaha... stackars artister ;-)
Jaja, nu får de tydligen göra om sitt framträdande en gång till efter alla länder är klara..... i slutändan är kanske Spanien bara tacksamma över att den där snubben kom in på scenen. Vem vet? ;-)
Jag känner mig dissad!
Pojkarna vann båda sina matcher och de var riktigt duktiga. De har verkligen utvecklats mycket nu under våren och det är kul att titta på!
Nästa vecka ska Erik stå över och då var planerna att hela familjen skulle följa med mig och Basti till Åhus för att uppleva sin första riktiga hundutställning. Nära och bra!
Vet inte riktigt när dessa planer ändrades men i dag deklarerades det att ingen tänkte följa med utan de tog hellre bussen till Vilan och tittade på när Eriks lag spelade matcher där.
Hallå?!
Jag och Basti känner oss ganska dissade! ;-)
Idrottsdag
Erik hade idrottsdag i fredags och alla föräldrar som ville och hade möjlighet var välkomna att titta på och heja när dagen avslutades med en prestigefylld fotbollsmatch - barnen mot personalen.
Det är ju sånt som man annars inte hade kunnat vara med på men nu passade det ju bra! :-)
Allt som har med fotboll att göra får Erik att dra på smilbanden - han verkligen älskar att spela :-)
♥ Iphone ♥
Har fått en ny rolig "leksak" som tar stor del av min uppmärksamhet just nu ;-)
Efter några gulliga sms och vänliga ord till Martin så fick jag min efterlängtade Iphone tillslut *hehe*.
Personligen såg han en vinst i detta - att han skulle kunna få tillgång till datorn lite mer än vad han har haft *ler*.
Så Sofie.... det blev inte "våga vägra Iphone"..... det var kärlek vid första ögonkastet :-) ♥
Jag liknar en Gordonsetter
Fick lite pikar i går om att jag och Basti liknade varandra och det är inte första gången jag har fått höra det - sådan matte sådan hund. Jag kan lova att det var ännu mer look-a-like när jag hade långt permanentat hår och då de färgade slingorna bleknade och antog en brunröd nyans i kombination med det svarta. Därefter klippte jag bort lockarna och lät allt bli svart igen.
Frågan är ju vad jag ska göra för att inte likna en Gordonsetter igen (även om Basti är ganska snygg). Tål att funderas på ;-)
Hektiskt!
Ja, en minut på jobbet och man var tillbaka igen *hehe*.
Maj månad (och juni också för den delen) är hektiska - minst sagt! Det är föreställningar, grillkvällar, idrottsdagar, utflykter, fikakorgar, skriftliga omdömen, IUP...... osv.
Det är både på jobbet och aktiviteter med Ellen & Erik.
Man tar en dag i taget och hinner liksom inte längta efter det som komma skall för man har fullt upp att hålla reda på vad som ska hända under dagen. Att vi reser till New York om 3 veckor har ingen av oss hunnit tänka på. Man vill ju njuta och längta! Det enda som påminner mig om att vi ska iväg är nedräknaren här på bloggen.
Jag hoppas att vi kan koppla av när vi är där och verkligen njuta av upplevelserna.
Bilder från Hässleholm
Gulliga Tanja har suttit och sorterat och fixat till bilder i eftermiddags och mailade över "några" till mig. ("Några" = måååånga!!!)
Tusen tack vännen!♥
Sååå snygg han är!!! ♥
Basti och Douglas
Basti och Svea
BIR & BIM
Två superfina Gordonsettrar!
Bastis kritik
Tänkte fortsätta där jag slutade igår.....
Här kommer Bastis kritik:
"Very masculine and very eyecatching male.
Strong masculine head. A bit light eyes. Very well placed ears.
Gourgeous neck, topline and tailcarriage.
Could have more angulation in front. Very well angulated in rear,
strong bone and compact feet.
Chest could be deeper. Needs more forechest.
Presented in top body- and coatcondition.
He's a excellent mover from the side but a bit weak in hooks."
Så här gick det för Tanja, Margret & Tage:
Svea - BIM med CK
Dogge - Bhkl 2, Ck och R-Cacib
Astrid - Btkl 2 med CK
Jag hoppas att snälla Tanja skickar några bilder till mig under dagen som jag kan lägga in :-)
BIR och Cacib!!!
Båda barnen sov ganska länge på morgonen därefter (Ellen hade inte vaknat kl. 09.30 utan blev då väckt av att telefonen ringde).
Att behöva ställa klockan på 06 tog emot kan jag lova! Men väckarklockan pep och jag steg snällt upp. Basti och jag skulle ju köra till Hässleholm på hundutställning.
Jag hämtade Tina och sedan körde vi. Här hemma i Kristianstad var det ganska varmt på morgonen och eftersom jag fattat det som att vädret skulle vara ungefär som lördagens så slog jag till och tog på mig vita trekvartsbyxor. OK, vitt är ju en lite känslig färg - särskilt när man umgås med hundar men just då kändes det helt rätt med vitt och lite somrigt :-) En kortärmad blus, en rosa kofta och vita Converse - ja, sen kan man knappast bli mer somrig.
Frågan är var sommaren tog vägen när vi parkerade bilen i Hässleholm. Mörka moln, blåsigt och kallt! Hallå?! Jag som inte ens tagit med mig en jacka *suck*
Kan berätta att jag mestadelen av dagen legat insvept i en fleecefilt och försökt vänta ut tiden. Det gick nämligen ganska (eller rättare sagt - det gick väldigt bra) för Basti. Han blev BIR med Cacib!!! :-)
Då kändes det helt underbart och kul att vara tillbaka i utställningsringen igen. En annan faktor som gör hela det här med hundutställning så roligt är alla trevliga människor man träffar och umgås med. Idag fick jag njuta av både Tanja, Margret, Tage, Tina och hennes mamma. Alltid har man någon att tjabba med :-)
Tina åkte hem men de andra tappra stannade kvar. Nu efteråt kan jag känna ett styng av dåligt samvete för att ni fick sitta där och frysa för att i slutändan bara få se Basti tramsa bort hela sin stund i finalringen.
Återigen fick han snus på den där "hemliga och skrämmande" doften som gör att han bara vill krypa ur pälsen och försvinna.
Han ville bara ut ur ringen och att få honom att stå var en uppgift som hette duga. Domaren fick säkert härliga minnesbilder av oss - antingen när jag med våld försökte hålla honom kvar på sin plats eller när jag försökte få honom att inte galoppera som en galning *suck*.
När vi sedan gick ut från ringen kröp(!) han längs marken, darrade som ett asplöv och nosen var fastklistrad i gräset. Det var det här med kontaktövningar..... jo jag vet inte riktigt vad som hade krävts att han överhuvudtaget skulle fokusera på mig. Han ville bara bort. Blev lite bättre efter några minuter men just då kändes det inte så kul :-(
Hur som helst så är jag jättenöjd med dagens resultat! Han var på hugget på morgonen och visade sig från sin bästa sida då. Kul att domaren också gillade honom - lika mycket som jag gör :-)
Tina visar Chivas.
Tanja och Tage - glada och tappra fastän det var svinkallt!
Margret. Henne får ni snart hålla utkik efter i Hundsport! :-)
Kolla då gärna hur välkammad hon ser ut *hihi*
Lyx!
Nu fick vi ju även träffa Wilda!
Jag vet inte om Martin ville ha fler byggprojekt men han såg i alla fall till att sitta/ligga sönder deras hängmatte-ställning! Hur lyckas man med det egentligen??!!
Ööhh? Vad hände?!
Kidnappade
Visserligen vill man ju ha lite koll men samtidigt är det spännande att bara se vad som händer.
Lotta & Ola kom och hämtade oss kl. 16.30 och vi upptäckte att Wilda inte var med i bilen. Vi hade fått order om att vara klädda så att vi kunde vara ute bland folk - dvs inte komma i värsta mysdressen ;-)
Måste stolt meddela att jag kom på slutdestinationen en stund innan vi kom fram. Förstod tillslut att vi skulle bowla i Åhus! :-)
Såååå kul!!! Killarna mot tjejerna *ler*
Har nog aldrig i hela mitt liv bowlat så bra som jag gjorde igår. Har fortfarande inte smällt detta! Strike på strike och spärr på spärr..... det bara rasslade till :-) Kan det bero på vinet jag drack samtidigt? ;-)
I väntan på att banan ska bli ledig.
Ser bra ut, Lotta!
*hahaha* gillar verkligen din stil Ola!!! :-)
Ellen var superduktig!
Effektiv morgon
Hade planerat att ta sovmorgon på lördagen men naturligtvis öppnas ögonen och man kan inte somna om. Irriterande till max!!!
Låg kvar en stund men bestämde mig sedan för att vara effektiv istället...... jag steg upp och duschade Basti som undrade vad som flugit i hans matte - sådana drastiska aktiviteter tidigt en lördagsmorgon *hehe*. Jag hade egentligen inget val eftersom det var hundutställning på söndagen och han var ju tvungen att fixas till.
Jag vet inte om man är extra effektiv efter drinkkvällar för jag hann både duscha Basti och göra mig i ordning så att jag kunde följa med när Erik spelade fotboll i Nosaby.
Ellen skulle också spela (i Bromölla) men eftersom familjen Olofsson bara har en bil så fick det bli att Ellen åkte med en kompis.
Eftersom vi skulle bli kidnappade på kvällen så passade jag på att vila lite när jag kom hem. Satt och göttade mig i solen och det var hur gött som helst :-)
Drinkkväll hos Sofie
Precis en helg i min smak med allt från hundar till drinkar och bowling.
Börjar med fredagen......
På fredagskvällen var det dags för att dricka drinkar. Vi var hemma hos Sofie och hade bestämt att det skulle bli "köbe-mat" och sedan drinkar och tilltugg.
Jättetrevlig kväll (som vanligt) och Sing Star åkte fram efter ett tag.
Jessica får alltid ljuvliga ideér..... varför inte testa jordgubbarna i iskrossen?
Ojdå! Det gick visst inte så bra, eller? ;-)
Jessica satte Louise i arbete. Verkar som hon gillar att vara iskrosserska! ;-)
VRÅL!!!
Det var väl ungefär här som Jessica fick akuta förkylningssymptom och
började intala oss andra att hon nog inte skulle klara av att vara hängiven
fotbollsmorsa morgonen därefter *hahahaha*
Tack tjejer för goda drinkar och trevligt sällskap!
Kärleken den spirar
Både Ellen och Erik är nykära så det ryker från öronen på dem :-)
I förrgår fick Erik ett "hemligt" kort i sitt fack i skolan.
Idag kom nästa brev....... frågan är ju hur man ska tolka detta och om det var meningen att jag som mamma skulle läsa det ;-)
*hrrmmm* ;-)
Jag kunde så klart inte hålla mig när Erik kom och bad mig läsa det. Brast ut i hysterisk skratt!
Är de inte lite för unga för sånt här? Eller är det jag som har blivit gammal? ;-)
Erik som är den största pyssel-hataren har nu plötsligt fått ett väldigt intresse för att klippa, klistra och rita. Han har idag pysslat ihop ett nytt fint ♥-kort till sin tjej. Kan man annat än le?
Även Ellen och hennes kärlek skickar meddelanden till varandra men som jag förstått det så är det mest sms :-)
Frågan är ju om hon kommer att klara sig på sitt kontantkort hela sommaren. Tycker nämligen det råder ganska aktiv sms-trafik här hemma *ler*.
Bilder
Fotograf: Lotta & Ola
Gunnar (Olas pappa) i samspråk med militären.
Foto: Kristianstadsbladet
Militärerna har invaderat Rinkaby
Dessa lådor dunsade ner på fältet vid Lottas & Olas hus. Lite märkligt ställe att dumpa lådor eftersom de landade mitt bland grödor som man sått där.
Mycket riktigt så visade det sig att man lastat av dem helt fel. Det var ju inte alls där de skulle landa!
Befäl kom dit och nu fick man börja diskutera kompensation.
Detta är ju hur komiskt som helst :-)
Iofs hade det kunnat sluta riktigt illa med tanke på att en fallskärm landade mitt på stora vägen som går till Åhus.
Så här mycket aktivitet har de nog sällan i Rinkaby ;-)
Lotta har lovat att maila en bild snart. Lovar att lägga in den här.
Här är artikeln från Kristianstadsbladets hemsida.
Militärflyg missade målet
Text: Peter Maunula
Uppdaterad 19 maj 2010 20.36 Publicerad 19 maj 2010 20.30
Tolv kollin som väger ett halvt ton vardera hamnade på onsdagskvällen fel när ett Herkulesplan från Försvarsmakten släppte ner förnödenheter i samband med de pågående övningarna i Åhustrakten.
Men skadorna på flygfältet var så omfattande att det inte längre gick att landa där, så för att undsätta de svenska trupperna genomfördes på onsdagskvällen en överflygning med ett Herkulesplan som släppte ner förnödenheter från luften.
Det var i samband med det som någonting gick snett, väldigt snett, för tolv kollin med en vikt på vardera ett halvt ton hamnade utanför målområdet på en grönsaksåker. Två av fallskärmarna lade sig dessutom över väg 118.
Ingen person har dock kommit till skada.
Hälsokontroll vs brännboll
I förmiddags var jag med Erik på hälsokontroll - vägning, mätning, syn och hörsel + lite annat ditt & datt.
Först var han liiite avig mot att gå till skolsköterskan - de andra skulle ju nämligen spela brännboll.
"- Alltså jag har inte tid att väga mig!"
"- Vaddå? Vad menar du?" undrar jag.
"- Nä, jag måste ju spela brännboll!"
*hahaha*
28 dagar!!!
Jag tror inte riktigt att jag har fattat det ännu. Kan ju bero på att man inte hinner fundera på så mycket annat än jobbet just nu. Dessutom ska man få de vanliga familjeaktiviteterna att gå runt här hemma - det är inte den allra lättaste ekvationen......
Helt underbart...... 28 dagar!!! :-)
Ytterligare två punkter klara
Äntligen kan jag stryka fler punkter på min lista :-)
• Fixa pass till Ellen (hämtade passet idag)
• Maila ansökningarna till ESTA (inträdesansökningar till USA)
Man fick besked direkt så det tog inte så lång tid - skönt! Man skulle skriva det första förnamnet (så som det står i passet). Det innebar att vi mailade iväg två ansökningar med namnet Anna Olofsson (både jag och Ellen heter Anna som första namn) och två med Karl Olofsson (både Martin och Erik heter Karl som första namn) *hahaha*
Ha en bra dag!
Att vara ledig är härligt men för min del måste ledigheten delas med någon. Att vara ledig alldeles själv och inte ha någon att umgås med hade gjort mig tokig. Nä, jag är nog för social för det ;-)
Det har varit händelserika dagar men nu kallar jobbet igen. Kom på att det faktiskt inte är så värst många jobbedagar kvar innan det är sommarlov :-)
Framförallt kom jag på att det inte är så värst lång tid kvar till vi reser *oups*.
Idag ska Ellens pass hämtas och ikväll ska vi maila iväg de där blanketterna (som man skulle fylla i och skicka för att få komma in i USA). Hoppas nu att det går smidigt och att inga oförutsatta händelser dyker upp.
Ha en bra dag!
Fästingplockare
Pannlampa på och alla möjliga fästing-bortplockare..... och ändå lyckas vi inte. Huvudet sitter kvar *suck*.
Snälla Basti låter oss "operera" hur vi vill och pincetten åker fram och vi börjar greja och "gräva" för att försöka få bort eländet.
Det enda jag lyckades dra bort var päls och ett tag blev jag orolig att han skulle få en liten kal fläck där - hade ju varit just snyggt - not!
Dess två varianterna har jag och jag är inte kompis med någon av dem.
Denna har tydligen vunnit "bäst i test". Någon som har den eller testat den?
Klok hund
Basti vet att han ska ligga kvar på en handduk ute i hallen.
Vad gör man då om man är hund och gärna vill "vara med" och inte förvisad ute i hallen? Jo, man tar med sig handduken...... Klok hund! :-)
Jag vill också ha......
Måste erkänna att jag är duktigt avundsjuk på Ola som har fått nr. 1 på min spontanönskelista! Nämligen en Iphone!!!
Överväger att "råka" tappa Martins gamla telefon så att han lämpligt då kan ta över min och mitt abonnemang - då kan jag ju skaffa mig en Iphone! :-) Visst var det en strålande idé?!
Stora röjardagen!
Det fick bli två rundor eftersom allt inte fick plats första vändan.
Har också en hel hög som ska följa med till Rinkaby i kväll (kanske något Wilda vill ha?).
Sedan gav jag mig på dammsugningen. Inte bara den vanliga "svepa-över-golvet-sugningen" utan nu snackar vi millimetersugning! Jag låg och kröp på golvet och försäkrade mig om att vartenda litet gruskorn försvann i röret. Kände mig ganska nöjd efteråt och då avslutade jag med att svabba alla golv också :-)
Måste säga att jag är väldigt nöjd med mig själv! :-D
Saknar en ändfalang (tror jag)
Jodå, det stämde. Jag saknar ett ben i min fot! Inget stort ben.... men dock ett litet ben. En ändfalang (tror jag att det hette). Som jag fattade det så är det ett av de små benen i tårna. Undrar vilken ändfalang som inte är där? Har försökt trycka på mina tår för att känna om det saknas något men det är väldigt svårt att känna det. Sen har jag ju tvillingtår på den foten också (ja, nu låter det ju som om jag är halvt missbildad men foten är helt funktionsduglig ska ni veta).
Hur som helst så har jag svårt att tro att det är den här ändfalangen som ställer till med problem. Det är liksom inte i tårna jag har ont.
Doktorn var nog lite orolig att jag skulle bli rädd så han garanterade mig att det inte var någon fara och att jag inte skulle bli handikappad av detta. Eeehhh....? Nä, det hade jag ju inte trott heller. Jag har ju liksom levt utan den här falangen i 36 år redan och det har ju funkat hur bra som helst :-)
Jag har i alla fall fått en remiss till ortopeden och väntar nu på en kallelse. Vi får väl se vad proffsen säger.....
Min dag
Sen hade jag bestämt med Sofie och Jessica att vi skulle käka lunch på stan. Massor av lediga och shoppingsugna människor som vi fick trängas med.
Helt plötsligt dyker Lotta upp som är nere i Kristianstad över helgen och hälsar på. Jag hoppas på en fika på söndag så att vi hinner snacka av oss ordentligt :-)
Från lunchen och sen hem och vidare till Jossan & Thomas för eftermiddagsfika. Tiden bara rann iväg och vips så var det kväll. Vart tog denna dagen vägen?
Hann med ytterligare en liten hundrunda ikväll med Tina.
Hur har er dag varit?
Ellen i tidningen
Igår spelade Ellen fotbollscup - och vann! :-)
Vad ser man när man bläddrar i tidningen? Jo Ellen - fast bakifrån *hihi*
Bildtext:
"Wä IF vann Kristianstads ungdomscup både i F10 och P10- klassen. Här jublar Ellen Olofsson efter att ha gjort mål."
Foto: Johanna Wallin
Trött hund
Nu går vi och lägger oss!
Sov gott!
Bastis kritik
"Utmärkta proportioner, utmärkt topline, vackert välskuret huvud, bra stop, korrekt ansatta öron, utmärkta vinklar fram o bak, utmärkt bröstdjup, för sig parallellt med utmärkt drive."
:-)
Hundutställning
OK...storyn fortsätter......
Min GPS tänker jag skrota för den har inte gjort sig förtjänt av att bo kvar här hos oss. Den vilseledde mig och gav instruktioner som inte gick att följa. Till slut gick det så långt att jag kom på mig själv att jag satt och svarade kvinnorösten i GPS:en! *suck* Började fundera på om det höll på att slå över på mig.
"- Håll höger!" säger GPS:en.
Till höger är där räcke och sen åkrar.....
"-Jag kan för fan inte hålla höger här din idiot!" svarar jag.
Så där höll det på tills den lett mig in i centrala Landskrona - dit jag absolut inte skulle. Känner mig stressad eftersom det är ca 20 minuter tills jag och Basti ska befinna oss inne i ringen (vi var nämligen först ut av alla hundar i den ringen). Dessutom hade jag inte fått en nummerlapp eftersom de inte mottagit någon betalning - påstod de. Jag hade med mig ett kvitto men det måste jag ju också hinna visa och greja med. Hur skulle jag hinna?
Jag ringer så klart Martin och han guidar mig genom centrala Landskrona. Härligt med Google maps :-) TACK Martin - I love you! ♥
När jag parkerar är det ca 10 minuter kvar och jag inser att jag inte hinner ta alla grejer med mig så jag och Basti springer in på området och in i sekretariatet. Då börjar de diskutera där inne hur de hade kunnat missa att skicka min nummerlapp. Jag kände att jag inte hade tid att stå där och höra deras olika funderingar.
"-Ge mig min nummerlapp för vi ska in i ringen nu!"
Springer sen bort till ring 4 (där vi ska vara) och självklart är det längst bort. Lagom till vi landat och jag sätter på mig nummerlappen så säger ringsekreteraren:
"- Jaa, då börjar vi med Gordonsetter. Välkommen in!"
Jag som hade planerat att vi skulle ha gott om tid på oss. Eftersom Basti inte varit på utställning på länge så skulle vi vara där i god tid, vi skulle träna både på att stå och att springa, vi skulle borsta igenom pälsen och fixa till honom så han var extra snygg...... jo tjo flöjt! Så blev det alltså inte!
Basti var en riktig stjärna idag! Han gjorde allt rätt och både sprang och stod som en Gud :-)
Det blev BIR med HP och först då förstod jag att det skulle bli en lång dag. Efter våra minuter inne i ringen så blev det sammanlagt 7 timmars väntan i iskallt väder för att vi sedan skulle få gå in i Gruppfinalen.
BIG 1:a men oplacerad i BIS:et. Självklart är jag mer än supernöjd! Bastis första utställning på över ett år och han gjorde allt jag kunde förvänta mig av honom. Dessutom var det en jättebra träning för honom att vistas i denna miljö.
Jag hade planerat att inte använda buren idag utan göra som vi brukade när jag och Basti var nybörjare i utställningsvärlden - nämligen sitta tillsammans på en fäll och bara vara. Han var så lugn och låg bara och tittade alt. sov. Det kom fram otroligt många människor som ville kommentera hur lugn och harmonisk han var och naturligtvis hur ståtlig han var. :-) Det är alltid kul att träffa nya människor och idag hann jag prata med ganska många nya med alla möjliga raser :-)
Behöver jag säga att jag är skittrött just nu?
Jag har dödat!
Vissa dagar vill man bara börja om och få en bättre start på. Den här morgonen var en sådan.....
Det var ju dags för mig och Basti att försöka hitta till Landskrona och klockan var ställd på 05.30. Allt flöt på bra och vi var ganska exakta när det gällde tidplaneringen.
Vägen dit gick ganska bra... tills vi kom till Hörby.
På en bråkdels sekund så hinner jag se huvudet på ett rådjur som står precis på andra sidan av mitträcket. Där kommer jag och håller lite över 100 och tycker det är såååå skönt eftersom trafiken inte hunnit komma igång ännu.
Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att jag ställer mig på bromsen (tur att jag inte hade någon bakom mig!) men rådjuret hoppar över och jag träffar det rakt i sidan. Det stackars djuret släpas med en bit och sedan hamnar det vid sidan om bilen. Kvar står jag (som nu lyckats stanna) och kan inte flytta bilen! Panik!!! Vi är precis bakom en krök .... det är enfiligt..... och jag är rädd att någon ska köra på oss där bak - och där sitter ju Basti! Varningsblinkersen på och jag trycker gaspedalen i botten men bilen rör sig inte ur fläcken. Jävla skit!!! Heloa tiden tittar jag bakåt och är beredd på att det ska komma en lastbil dundrande.
Stannar motorn och startar om bilen. Äntligen blir den körbar och jag kan köra in till kanten. Nu kan jag fokusera på det stackars rådjuret som ligger där och sprattlar. Får ångest över att det ligger där och lider och funderar på hur jag ska kunna slå ihjäl det. Hittar inget lämpligt i hela bilen. Det är inte så att vi har bilen full med hammare. Det hårdaste jag kunde hitta var vår kartbok eller möjligtvis barnens bilstolar. Men inte fasiken kan man slå ihjäl ett rådjur med det?! Jag vet inte vad jag ska göra så jag ringer Martin. Inte det mest intelligenta jag gjort men jag var verkligen nollställd. Mycket riktigt svarar Martin:
"- Varför ringer du mig? Du måste ju ringa polisen."
Försöker få tag på polisen men lyckas inte och jag känner att jag inte har tålamod med detta så jag ringer upp Martin och säger åt honom att HAN ska ringa polisen. Under tiden som jag väntar på att Martin ska höra av sig igen så dör rådjuret.
Martin ville att jag skulle gå ut och titta vilka skador det blivit på bilen samt djuret.
Hallå?! Jag vill inte gå ut och hitta ett rådjursben fastkilat i grillen - no way! Samtidgt vet jag att jag måste så jag går ut och försöker undvika att bli påkörd av alla fartidioter som bara susar förbi mig. Skadorna på bilen är inte såååå farliga men det stackars rådjuret andas inte längre. Att titta in i dessa stora mörka rådjursögon var hemskt!
Till slut får jag klartecken att köra och Martin undrar om jag tänker vända och köra hem igen. Även om jag var lite skakig så valde jag att fortsätta.
Mmmm....... Marabou
- 0,1 kg.
Det känns helt OK eftersom jag nu ska försöka hålla den vikt jag har. Med tanke på allt smaskigt jag krängt i mig under veckan - och ändå gått ner - så måste väl det betyda att minst ett 100g Marabou Polka i veckan gör gott (både för vågen och själen)? :-) Tror att jag ska försöka satsa på det i fortsättningen *hehe*
Förresten - såg Marabou Cocos. Är det en ny smak eller har den funnits tidigare? Någon som testat den?
Fluffboll
Resten av kvällen har jag ägnat åt hundvård. Basti skulle ha duschats igår men det hann jag aldrig. Det är därför han ser ut som en enda stor fluffboll just nu. Jag har verkligen försökt föna ner pälsen lite men det funkar inte så som jag vill. Vi får väl se hur det ser ut i morgon.
Jag saknar ett ben
Hur som helst så påstår den här doktorn (om nu Martin inte drömt!) att jag SAKNAR ett ben i foten! HALLÅ?! Hur är det möjligt? Det var dock ingen fara...... nej, men det gör fortfarande jäkligt ont! Däremot hade han reagerat på min hallux vallux (som egentligen är så gott som obefintlig på den foten. Det är ju på den andra foten som jag har problem med knölen.) Han undrade om jag ville operera bort den?
Det känns som om jag behöver ta mig ett snack med den här doktorn och med egna öron få höra om det Martin återberättat verkligen stämmer. Kan det vara möjligt?
Snacka om trött!
Man kan väl lugnt påstå att Martin somnade på tre röda..... När jag gick upp för att säga "Hej då" så låg han där med pannlampan på och tidningen över huvudet. Trodde han verkligen att han skulle orka läsa? Jag drog av honom pannlampan och vek ihop tidningen - tror inte ens han märkte det.
Att jag sen råkade glömma min mobil hemma (och uppe i sovrummet) kunde ju inte jag hjälpa. Att det sen dessutom ringde några gånger i den på morgonkvisten kunde jag ju inte heller hjälpa ;-)
Martin kommer inte ens ihåg vad han sagt till dessa människor. Den ena var Lotta så det var ju ingen större fara men den andra var en förälder...... blir lite nervös för han har ingen aning om vad han säger i det trötta tillståndet :-S
Andas.... andas.... andas......
Jag är stressad men ändå inte. Har verkligen skitmycket som måste hinnas med ikväll men känner inte den där vanliga stressen - konstigt va? Kan det bero på att jag har ställt in mig på en lång och sen natt redan sen igår?
Martin är iväg på äventyr - han nattvandrar. Ja, inte själv alltså utan med sina elever. Pannlampa, regnställ och nya hikingdojjor på fossingarna......
Min eftermiddag/kväll:
Kom hem ca 16.45 efter jobbet.
17.15 kör vi till Eriks fotbollsträning.
18.30 kör vi hem från träningen.
Erik hoppar in i duschen och är superduktig och fixar allt själv.
Ellen hjälper mig att laga middag.
Kommer på att Erik har läsläxa som ska redovisas imorgon - shit!!!
Ellen över läsläxan med Erik.
Erik läser den sedan för mig.
Jag fortsätter med middagen och Ellen sitter med honom när han ska skriva och rita om det han läst - såååå duktiga båda två!
Vi äter middag och sen fortsätter Erik med sin läxa.
Jag dukar av och sätter mig sedan och börjar skriva skriftliga omdömen.
Ellen och Erik tittar på TV.
Jag glömmer bort att de ska gå och lägga sig och de sitter tysta som möss för att jag inte ska komma på det *hrrmmm*.
Upptäcker att klockan är mycket och jagar upp barnen i sängarna.
Läser ett kapitel för Erik.
Puss och godnatt på barnen.
Fortsätter skriva omdömen.
Inser att jag inte kommer att hinna duscha Basti (vilket jag egentligen borde för han kommer att bli som en stor fluffboll till utställningen på torsdag om jag inte gör det).
Klockan är 22.10 och jag har 60 skriftliga omdömen kvar att skriva!!!!!
♥ Nykär ♥
Förklaringen kom efter en stund..... han är KÄR ♥
Eftersom den nyblivna flickvännen precis fyllt år så hade han gjort ett kort i form av ett hjärta och skrivit "Till XXXX". Eller rättare sagt... han hade vänt på det och skrivit "XXXX Till"..... men vad spelar det för roll i kärlekens värld ;-) *hahaha*
Moster Lotta! Inga pikar nu på lördag om jag får be! Tetiga mostrar blir inte poppis ;-)
Sagan om hunden och dess matte
Det var en gång en hund som skulle gå morgonrundan med sin matte. Matte tänkte vara snäll och gå där hunden kunde springa fritt och få sträcka ut sina lurviga.
De första 5 minutrarna gick galant. Hunden var väldigt lyhörd och kom alltid direkt vid inkallning.
Längre fram kunde matte se ett äldre par komma gåendes. För att inte hunden skulle skrämma vettet ur dem så kallade hon in hunden och kopplade honom. Hunden skötte sig exemplariskt och belönades därför ganska direkt med att bli frisläppt igen.
Vad händer då?
Jo, hunden får syn på en irriterande skata som hoppar fram i åkerkanten. Hunden kastar sig efter den och börjar jaga den lite på halvfart. Matte kallar på hunden som nu tydligen fått öronen fulla med skit och inte reagerar det minsta på inkallningen. Vid det här laget har hunden och skatan kommit en bit ut på åkern som är förbjudet område för hunden - vilket den vet! Matte blåser ilsket i sin pipa och hunden saktar in eftersom skatan nu tröttnat på leken och flugit iväg.
Vad händer då?
Jo, nu dyker Herr Hare upp mitt framför nosen på hunden. Hunden får ny energi och själva fan far i honom. Hunden springer som en galning över åkern och tror att han ska hinna ifatt Herr Hare. Vid detta laget har matte knappt någon röst kvar och pipan den piper som aldrig förr. Det stackars äldre paret har nu fått hjärtstopp och står stilla och betraktar scenariot. Matte har inte tid att ta hänsyn till dem utan fortsätter gala som en tupp efter hunden.
Vad händer då?
Jo,Herr Hares två kompisar dyker upp och springer mitt framför hunden. Detta kan inte hunden motstå och eftersom hans matte är så långt borta nu så väljer han att strunta helt i henne. Herr Hares två kompisar har tänkt ut en plan! De springer rakt mot stora vägen och ÖVER den för att se om hunden väljer att följa efter.
Klart att hunden följer efter! Hunden springer rakt över stora vägen utan att titta sig för efter bilar. Nu är matte röd som en tomat i ansiktet och överväger att bara skita i hunden och gå. Det äldre paret skakar på huvudet och fortsätter att promenera.
Vad händer då?
Jo, hunden stannar plötsligt upp och snurrar på huvudet åt alla håll och kanter och undrar var han är någonstans. Han kan inte se sin matte och börjar därför irra runt på åkern på andra sidan stora vägen. Matte blåser då en sista gång i pipan eftersom hennes röst ändå inte kan höras så lång sträcka. Hunden spänner öronen och tar sikte på mattes röda jacka. Ännu en gång far han över stora vägen utan att titta sig för och över det förbjudna området (=åkern) tills han kommer fram till sin illröda matte.
Matte visar hur arg hon är och resten av rundan vågar inte hunden gå framför matte. Han väljer att gå ca 1 meter bakom matte med slokande huvud.
När matte kommer hem så överväger hon att sätta in en annons på Blocket men låser istället ute hunden i trädgården där han står och ylar och tycker synd om sig själv.
Efter en stund får hunden komma in men blir förvisad till hallen. Där ligger den tills det är dags för matte att ta bussen till jobbet. Då upptäcker matte att hundens tassar är nerkletade av lera och gegga som nu hunnit stelna mellan trampdynorna. Matte överväger att bara blunda och låtsas att hon aldrig upptäckte det. När sen husse kommer hem och blir hysterisk över leravtryck på hela nedervåningen så kan matte bara stå och skaka förvånat på huvudet och låtsas som att hon inte hade en aning.
Men matte är pliktfostrad och vill ju inte heller ha leravtryck på golvet så hon tar ett rejält grepp på hunden och fullkomligt kastar in honom i duschen. Matte får stå och gräva ut leran mellan trampdynorna, blir blöt på sina byxor och hinner svära säkert 15 ggr.
Hunden kastas ut från duschen utan att torkas. Kommenderas att ligga i hallen och sen springer matte till bussen utan att hinna knyta skorna.
Härlig start på dagen, eller hur?
Hur kommer jag till Landskrona?
Trimmad är han ju men pälsmonster som han är så har han en päls som växer som ogräs vilket innebär att han hade behövt sig en genomkörare igen *suck*. Margret har ju lovat att ta med stora saxen till Hässleholm och jag hoppas att hon inte glömmer det (även om hon nog just nu göttar sig i värmen i Turkiet).
Sen var det då det här med att springa......
Själv får jag andnöd och flåsar värre än en hund som drar allt den kan i koppel. Nästan blodsmak i munnen efter några varv i trädgården..... illa, illa.
Testade idag att springa med utställningskopplet men Basti protesterade ganska vilt. Han tänkte definitivt inte trava. Han drog iväg som värsta ångvälten och jag snubblade efter så gott jag kunde medan jag samtidigt försökte bromsa honom så han skulle hamna i trav. Hur lätt är det att få styr på en stor stark hund med ett ynkligt, smalt, sketet utställningskoppel?! Att jag sedan satte kopplet högt upp i nacken på honom (som jag brukar) gjorde ju inte saken bättre. Han började fjanta sig och låtsas som han skulle kräka eller nåt...... backade och trodde att han skulle kunna komma loss.
Ska han hålla på så på torsdag så lär vi ge underhållning på hög nivå för ev. publik. Måtte polletten trilla ner nu så han kan bli som vanligt igen.
Förresten - hur kommer jag till Landskrona?
Pauser är nödvändiga!
Då undrar man kanske varför jag sitter här och bloggar? Ja, pauser behöver man alltid - så det så!
Familjeutflykt
Idag känns det som en äkta söndag eftersom jag vet att jag ska till jobbet imorgon. Familjen Olofsson är nu helt klara med allt som heter Vattenkoppor. Alla har haft det och det känns skönt och tryggt!
Idag hade jag egentligen planerat att åka till Hässleholmsgården på ringträning. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blev IKEA istället - men det gjorde inte mig så mycket - dit har jag velat ett tag nu.
Mysigt med en familjeutflykt! :-)
Ringtränat har jag gjort här hemma istället *haha*. Ja, då menar jag att jag och Basti har sprungit runt här (så gott det nu går mellan allt skit och mög som samlats i trädgården och som bara väntar på att skjutsas till soptippen).
Han har liksom bytt taktik nu. Förr funkade det hyfsat att springa men att stå var värre - i alla fall när det gällde mer än tre sekunder..... Nu går det däremot hyfsat att stå men att springa funkar inte alls. Varför trava när man kan galoppera? *suck*
En sten (eller ett berg) har fallit.....
Nummer två på min lista kan jag i alla fall stryka idag :-)
• Skaffa hundvakt/boka hundpensionat till Basti under tiden vi är i NY.
Känns som en sten har lämnat mitt hjärta. Då ska ni veta att om jag känner så, så är det nog ett stort jäkla berg som lämnat Martins hjärta *skratt*.
Detta är ju hans värsta ångest - att behöva lämna Basti. Nu vet han var han ska vara och att han kommer att må som en prins (och säkert gå upp något kg *hrrmmm*).
Det är pappa & Ingrid som är underbara och ställer upp och är hundvakter. TACK!!!
Så numera ser punkt nr. 2 ut så här.....
• Skaffa hundvakt/boka hundpensionat till Basti under tiden vi är i NY.
Shit!
Just nu har jag en "USA-lista" - saker som ska fixas innan avresedatum.
Vissa saker är lite större än andra och kanske också viktigare än andra.
En sådan stor grej är ju att fixa nytt giltigt pass till Ellen. Detta har vi vetat om i några veckor men fortfarande inte fått loss tummarna och tagit oss till polisstationen. Då ska ni ändå veta att snälla Thomas tagit hem aktuella blanketter till oss så det enda vi behövde göra var att fylla i dem och sedan köra dit med Ellen så hon kunde fotograferas.
I går drabbades jag av en panikkänsla - kom helt plötsligt på att vi skulle fylla i en särskild ansökan (EFTA eller ESTA eller nåt....). Man ska få godkänt för att få komma in i USA överhuvudtaget.
Jag har ju i mitt lilla huvud tänkt att det är lugna puckar och att det är gott om tid. Igår kom jag på att dessa handlingar kanske måste godkännas och denna process kanske inte går på en dag. Shit!
Satte mig för att fylla i alla uppgifter på ansökan men upptäckte då att alla i familjen måste fylla i varsin varav man då måste ha ett giltigt pass. Det har ju som sagt inte Ellen - ännu.
Vill ju skicka iväg allas ansökningar på samma gång så att det inte ska bli något "kludd". Så nu får vi sätta lite eld i baken - ta oss in till polisstationen på måndag och sedan invänta passet så att vi sedan kan fylla i ansökningarna *pust*
Det borde väl vara lugnt? Eller? 39 dagar kvar......
Taken
Nu ska jag ha hela soffan för mig själv och titta på film. Ikväll blir det Taken som jag fick låna av Josefine.
JAAA!!! :-)
Så går man här hemma och känner sig allmänt uttråkad och skriver om det på bloggen - och vad händer då? Jo, då ringer telefonen och man blir bjuden på fika hos Josefine! :-)
Jag kan nog nästan säga att det räddade min dag. Tänk att man kan bli så glad!
Att bara få sitta och snacka om allt mellan himmel & jord och tiden rusar iväg. Hokus pokus så var det dags att rusa hem för att packa Ellens badväska. Perfekt tajming för 5 minuter senare blev hon hämtad.
Istället för att bara vara två runt middagsbordet så blev vi tre. Härliga Tilda följde med oss hem och förgyllde vår middagsstund bland köttbullarna. Ja, jag vet att det inte är världens mest häftiga fredagsmiddag men vem orkar stå och fixa med något avancerat när det bara skulle vara jag och kräsne Erik? ;-)
Middagskonceptet verkade i alla fall gå hem hos barnen!
Tusen tack Josefine för en supertrevlig eftermiddag! Vi borde kanske göra våra fikastunder till traditioner? Vi verkar aldrig ha brist på samtalsämnen :-)
Stor, fet smäll?
Jag borde vara tacksam för det jag har och glädjas över de små sakerna.
Jag har en son som är frisk (vattenkoppor och andra småsjukdomar räknas inte).
Jag får förmånen att vara hemma och ha kvalitetstid med honom.
Vi är omgivna av möjligheter - det handlar bara om att jag har dålig fantasi.
Allt detta tänker jag på när jag bl.a. läser Veronicas blogg om hur hon precis mist sitt nyfödda barn. Det är inte någon person jag känner utan halkade in på hennes blogg av en ren slump. Hennes/deras öde berörde dock mig ända in i själen.
Normal graviditet, normal förlossning...... men sen tar det slut. Så fruktansvärt tragiskt!
Det är vid sådana tillfällen jag skäms över min egoism.
Uttråkad till max!
Efter en vecka hemma så håller jag att på bli smått tokig och känner att jag måste få träffa andra. Visserligen har jag Erik här hemma men vad blir det för typ av samtal? Allt handlar om Star Wars just nu och alla dessa figurer som ingår där. Det ska jämföras, analyseras och diskuteras kring dessa typer med konstiga namn.
Idag kommer inte Martin hem förrän sent i natt eftersom han ska på "möhippa". En kollega som ska gifta sig och då har kollegorna fixat fest.
Det blir bara jag och Erik här hemma (som vanligt). Ellen ska med sitt fotbollslag till Furuboda och bada, basta och ha tjejkväll.
Måtte det hända något kul imorgon i alla fall *suck*
Välkomna hem
Som jag har skrivit tidigare så har deras väg dit varit krokig och inget har varit direkt enkelt. Har det inte varit pappersarbete så nog fasiken dök det upp ett isländskt askmoln som satte käppar i hjulet för dem.
Äntligen kom de i alla fall fram och jag har nu följt dem dag för dag och fått ta del av deras framsteg när det gäller att knyta an som familj. Det finns ingen handbok för detta och det handlar så mycket om individerna och förmågan att känna vad som klickar. Man blir så otroligt rörd av att få se (bilder) och läsa om det.
De ger henne en framtid och trygghet som hon aldrig hade kunnat få i Nepal. De ger henne möjligheter. Kan man annat än att le? :-)
Imorgon kommer de hem. De landar på Landvetter i morgon kväll och kan äntligen få komma till ro i den miljö som ska prägla Nisha och hela familjen resten av livet.
VÄLKOMNA HEM!!!
Socialiseras
Idag har jag varit och röntgat foten.
Efter några dagar här hemma nu med "enbart" Erik som sällskap så känner jag att jag behöver socialiseras - träffa andra människor. Därför såg jag fram emot att få åka iväg till sjukhuset - lite som en "happening" :-)
Besviken som attan blev jag när jag fattade att det hela var över inom loppet av 5 minuter! Det var bara att sätta sig i bilen och köra hem igen. Svängde inom Maxi i ren frustration - behövde egentligen ingenting men det var själva känslan *hehe*.
Nu har jag i alla fall köpt hem basingredienser så att jag och Erik kan baka något. Det får bli något enkelt - typ sockerkaka, kladdkaka, muffins..... något åt det hållet.
Av ren rastlöshet har jag dessutom hunnit med att städa här hemma. Toaletterna är skurade och blanka och dammtrasan har svept fram på övervåningen (svepte på nedervåningen igår). Jösses vad jag måste vara rastlös...... fast James är nöjd *hrrmmm*
- 0,3 kg
- 0,3kg!
..... för min del då alltså ;-)
Egentligen är jag ganska nöjd nu och tänker nog stanna här och försöka hålla denna vikten. Några hg hit eller dit är väl helt OK så länge det inte drar iväg med flera kg.
Mysiga saker
Vi hade bestämt att eftermiddagen skulle ägnas åt mysiga aktiviteter vilket innebar film, bad och gos i soffan :-)
Imorgon ska vi baka. Någon som har något bra tips?
Strandpromenad
I förmiddags satte vi oss i bilen och åkte till Åhus för att gå lite vid havet. Erik samlade snäckskal och längtade efter sommaren och vem gjorde inte det?
Vi gick ut på bryggan vid Kantarellen och försökte bearbeta Eriks lilla rädsla mot djupt och mörkt vatten. Det gick bra även om han tyckte det var lite läbbigt att stå nära kanten och titta ner i vattnet.
En outtröttlig pingismaskin
Jag var så fruktansvärt trött och föreslog för Erik att vi skulle sova middag. Det borde väl vara kanonbra när man har vattenkoppor, eller hur ;-) Det tyckte inte Erik. Han totalvägrade och ägnade istället 1 timme framför TV:n medan jag låg bredvid i soffan och sov - hur gött som helst!
När jag vilat klart så var det Erik som tog kommandot. Här skulle inte vilas längre! *suck* Nej, nu skulle vi vara aktiva!
Jag spelade pingis som en galning igår eftermiddags. Han är en outtröttlig pingismaskin som verkar kunna spela i all evighet utan paus.
När vi äntligen la ner pingisracketarna så var det dags att plocka fram skateboarden igen. Som tur är så har vi bara en skateboard så jag kunde sitta och titta på. Synd att det var så kallt bara.
32,5 kg
- 0,5kg!
Nu börjar han bli ganska lagom och vi märker att matminskning + mer motion har gjort susen.
Nuvarande vikt är 32,5kg.
Det "bidde" en glass istället
Erik satt i bilen och spelade Nintendo medan jag sprang in bland blommorna.
När man nu äntligen har tid att pyssla med sådana här saker som man i vanliga fall inte hinner med - ja, nog fasiken är man helt fel på det i tajmingen! Det fanns inte en blomma att plantera ut nu - såvida man inte ville att de skulle dö inom några dagar pga temperaturchocken *suck*
Personalen rådde mig att vänta ett tag till innan jag planterade men jag ska erkänna att jag stod och ryckte i de maffigaste Hortensiorna jag sett på länge. Helt otroligt fina och jag kände att jag ville ha med dem hem. Men förnuftet tog över och jag insåg att det var på gränsen att de skulle klara sig redan ute i vår trädgård. Jag får helt enkelt vänta.
Jag kom ut från Solhaga med en Cornetto jordgubbsstrut till Erik.......
Summering:
Ville ha.....
.... men det "bidde" en .....
Förmiddagens aktivitet
Tillslut tog jag saken i egna händer - hämtade en svart sopsäck och sorterade själv utan att ens besvära mig med att fråga Erik om det var något han ville ha. Oj, vad det blev effektivt! :-)
Är nöjd! :-)
Dagens vattenkopps-rapport :-)
I morse fortsatte han att klaga över ont i örat och därför tyckte jag det var lika bra att ringa vårdcentralen för att kolla med dem - vill ju inte att han ska gå omkring med öroninflammation också. Jag förstod på dem att de inte var överlyckliga precis över att låta oss komma dit för att kolla örat. Jag sa att vi kunde avvakta något dygn till och se. Antagligen är det "bara" vattenkoppor som spruckit nere i örongången och då är det kanske inte så konstigt att man är öm där. Sköterskan kunde knappt dölja sin glädje över mitt beslut *hahaha*
Det har börjat klia nu på honom men inte så farligt som jag förväntat mig..... eller så är han bara ovanligt duktig på att låta bli. Däremot ömmar de och han får ont om man råkar stöta till någon av de större varianterna (inte för att jag går och petar på honom med vilje hela tiden.... ;-) )
De som stört honom mest idag är de som sitter inne i munnen. Han har både på över- och underläpp. Stackare :-(
Klart att det gör ont när de spricker! Då blöder det lite och sedan dröjer det inte länge förrän nästa spricker osv.....
Vad har vi roat oss med?
Jo, vi har åkt skateboard. Ja, alltså inte jag utan Erik då så klart. Själv satt jag som åskådare och gav lite tips om hur han kunde finslipa sin teknik ;-)
I eftermiddags gick vi en promenad på Klackabacken och stannade och plockade blommor. Erik var helt fascinerad av det vita hav av Vitsippor som bredde ut sig :-)
Kopporna förökar sig i racerfart
De har på något konstigt sätt förökat sig i racerfart under dagen. Jag pratade med Josefine tidigare idag och hon sa något om det 3:e dygnet - att då helt plötsligt poppar upp från ingenstans. Vet ju inte om det stämmer men det verkar nästan så.
Erik är ganska prickig just nu men - peppar, peppar - så besväras han inte särskilt mycket av dem. De enda han har sagt något om är en han har i handflatan, en på insidan av underläppen och en på ett litet känsligt ställe *hehe*. Annars är han precis som vanligt.
Maria Montazami
Svenska Hollywoodfruar.
Kan man annat än älska Maria Montazami? Hon är helt underbar! :-) *hahahaha*
Vinst med 5-0
Det blev i alla fall vinst med 5-0!
Vattenkoppor eller vattkoppor?
Heter det vattenkoppor eller vattkoppor? Jag tror att jag alltid sagt vattenkoppor men skulle inte bli förvånad om jag har haft fel hela livet. Skit samma - jag kommer att fortsätta att kalla det för vattenkoppor.
Eriks koppor är fortfarande inte så många i antal och kliar gör de inte heller. (Undrar om jag kommer att få käka upp dessa ord om ett par dagar?)
Han är pigg, har ingen feber och tycker bara detta är en löjlig sjukdom som gör att han inte får gå till skolan. Idag ringde som tur var Herman och frågade om Erik ville leka. Så klart att han ville. Herman har ju redan haft sina vattenkoppor och det kan man ju bara få en gång så på så sätt kändes det ganska säkert att låta honom komma hit. Fast sen finns det ju de som gärna kommit ändå eftersom de vill att ens barn ska få kopporna nu när de är små. Sen har man ju haft det så att säga och ju yngre man är desto lindrigare säger de ju att det är. Det är tydligen värre ju äldre man är.
Martin var tonåring när han fick det och tyckte att han upplevde helvetet på jorden *ler*.
Vi har i alla fall försökt få Erik smittad flera gånger men misslyckats. Så detta är lite som ett "ÄNTLIGEN-ögonblick" för oss :-)
Jag var ju ganska säker på min teori om att Ellen smittat honom efter sin dos av Bältros. Fast idag pratade vi med en av Eriks fröknar och då berättade hon att det gått/gick vattenkoppor på skolan och då innebär det ju att han lika gärna har kunnat bli smittad därifrån. Så nu är vi tillbaka på ruta 1 igen när det gäller Bältros-vattenkoppor-teorin.
Utvecklingssamtal med Ellen
För oss så passar det alldeles utmärkt!
Våra vardagar och kvällar känns fullspäckade som de är och därför är vi helnöjda med att få möjlighet att komma en lördag eller söndag.
Erik - vattenkoppor?
Jag passade på att gosa med Erik och han fick berätta om sin dag. De har spelat Gärdscupen och idag var det på hemmaplan. Han var mycket nöjd med dagen och jag fick också veta att alla 100 godispåsar som jag och Jossan stått och gjort tog slut och gick åt som smör i solsken. Det måste väl vara ett gott tecken på att vi lyckats välja rätt sorts godis att lägga i påsarna? :-)
När Erik satt i mitt knä tyckte jag att han kändes varm. Man behöver inte ta febern för man är ganska säker nuförtiden när de har feber eller ej. Gradantalet är ju mindre viktigt i detta läget.
När jag skulle säga God natt till honom upptäckte jag det som jag misstänkte redan när jag kände på hans panna - små vätskefyllda blåsor. Snurrade runt honom och upptäckte sammanlagt ca 8-9 st på bålen. Jag är ganska säker på att han har fått vattenkoppor. Man kan ju inte vara 100% säker men jag skulle bli mycket förvånad om han inte har fått fler tills imorgon.
Antagligen har han fått dem av Ellen när hon hade Bältros. Då stämmer ju det faktum att hon kunde smitta andra som inte haft vattenkoppor tidigare så att de fick det. Med tanke på att de är uppe i ansiktet på varandra varje dag så är det ju ingen överraskning att Erik nu fått det.
Att Bältros kunde smitta till vattenkoppor på de som inte haft det tidigare har det ju tvistats om. Vissa påstod att så var fallet medan vissa påstod motsatsen. Med facit i hand så är jag ganska säker på vilken teori jag tror. Samtidigt så kan man ju aldrig veta. Rent krasst så kan han ju ha blivit smittad var som helst och av någon helt annan. Det får vi ju aldrig veta.
Köpenhamn
I fjol startade vi (Malin, Sofie, Jessica, Margareta, Caroline och jag) en tradition ...... nämligen att åka till Köpenhamn och shoppa, äta och dricka gott.
Har verkligen längtat och idag var det alltså dags :-)
Shoppingen vanns nog av Jessica som hittade både det ena och det andra. Själv kom jag hem med ett par skor. Jag var verkligen i behov av ett par "finskor" men frågan är ju om de funkar med mina knölar och min broskbit - det återstår väl att se. Snygga var de i alla fall :-)
Hittade en superfin jacka/kappa men tog beslutet att inte låta den följa med mig hem. Just nu känns det ganska surt och hade gärna sett den hänga här framför mig (eller varför inte på mig?) men jag får försöka tänka på all shopping som jag förhoppningsvis kommer att göra i New York istället.
