Krock
Gårdagen blev inte riktigt som vi tänkt oss (men hur ofta blir det det egentligen?).
Jag skulle träffa Ellen inne i stan igår men hon kom aldrig. Jag visste att Martin skulle skjutsa in henne men precis när jag skulle ringa och fråga var de var så ringde Martin upp mig.
"- Ellen kommer inte. Vi har krockat och polisen kommer nu. Jag kan inte prata mer. Hej då."
Ööhhh...... HALLÅ!!! Så där kan/får man INTE säga och sen bara lägga på luren!!! Man hinner tänka tusen tankar och jag visste ju inte om någon av dem var skadad.
Martin har en viss talang för att själv bli lite kaotisk i sådana här situationer och är inte riktigt klar över vad han säger. (Det var likadant när Erik hade ramlat och skadat kinden och blödde som bara den. Han behövde ju åka in till sjukhus för att sy men även då fick man bara en kortfattad sammanfattning som nästan oroar mer än lugnar.)
Jag ringde upp och hann väl prata i 5 sekunder åt gången för Martin han fortsatte att slänga på luren i örat på mig eftersom polisen skulle prata med honom och sen var det något annat som skulle göras väldigt hastigt.
Fick i alla fall fram att ingen var skadad och bilen skulle nog kunna köras till verkstaden utan någon bogsering.
Kvällen slutade med att bilen blev inlämnad (vi fick absolut inte köra den eftersom det fanns lösa delar både här och var). Snälla pappa lånade ut gamla Skruttibangbang (Volvon som funnits med genom hela min körkortshistoria. Den är gammal men trygg.) Man är så bekväm - så mycket man är beroende av en bil!
Det skulle ta ca 10 dagar innan bilen var klar och sen ska det ju redas med försäkringsbolag osv.
Den andra föraren fick i alla fall förklarat för sig vad väjningsplikt innebär...... *hrrmmm*
Jag skulle träffa Ellen inne i stan igår men hon kom aldrig. Jag visste att Martin skulle skjutsa in henne men precis när jag skulle ringa och fråga var de var så ringde Martin upp mig.
"- Ellen kommer inte. Vi har krockat och polisen kommer nu. Jag kan inte prata mer. Hej då."
Ööhhh...... HALLÅ!!! Så där kan/får man INTE säga och sen bara lägga på luren!!! Man hinner tänka tusen tankar och jag visste ju inte om någon av dem var skadad.
Martin har en viss talang för att själv bli lite kaotisk i sådana här situationer och är inte riktigt klar över vad han säger. (Det var likadant när Erik hade ramlat och skadat kinden och blödde som bara den. Han behövde ju åka in till sjukhus för att sy men även då fick man bara en kortfattad sammanfattning som nästan oroar mer än lugnar.)
Jag ringde upp och hann väl prata i 5 sekunder åt gången för Martin han fortsatte att slänga på luren i örat på mig eftersom polisen skulle prata med honom och sen var det något annat som skulle göras väldigt hastigt.
Fick i alla fall fram att ingen var skadad och bilen skulle nog kunna köras till verkstaden utan någon bogsering.
Kvällen slutade med att bilen blev inlämnad (vi fick absolut inte köra den eftersom det fanns lösa delar både här och var). Snälla pappa lånade ut gamla Skruttibangbang (Volvon som funnits med genom hela min körkortshistoria. Den är gammal men trygg.) Man är så bekväm - så mycket man är beroende av en bil!
Det skulle ta ca 10 dagar innan bilen var klar och sen ska det ju redas med försäkringsbolag osv.
Den andra föraren fick i alla fall förklarat för sig vad väjningsplikt innebär...... *hrrmmm*
Kommentarer
Trackback
