pillao

Idag såg jag ett gammalt par som gick och höll varandra i händerna. De var så otroligt söta med sitt vitgråa hår och kutformade ryggar.... :-)
Undrar hur många par som verkligen får uppleva de där dagarna tillsammans och som får ha hälsan i behåll?
Egentligen vill man väl inte sia om framtiden men jag vill ju gärna se mig och Martin om 40 år gåendes tillsammans hand i hand. Jag med mitt kritvita krusiga hår och han - antagligen - ganska flintig...... *ler* 
Vi går där och pratar om gamla minnen och om hur det var förr....*skratt*

På TV gick det precis en serie där det bl.a. var en gammal dam som bodde alldeles ensam. Alla hennes vänner hade redan gått bort och hon hade inget direkt sällskap förutom hemtjänsten som kom och lämnade mat och ev. lite mediciner.
Tänk om det blir så? Att man är den som "lever längst" och alla ens vänner och bekanta inte längre finns i livet.
En del har barn som finns där vid sin sida men de i sin tur har ju sina egna familjer att ta hand om....

Oj, det här blev djupt men den där ensamheten - som nog jag i alla fall inte alltid är medveten om - kan nog vara fruktansvärd för många människor.

Kan vi inte bo i ett kollektiv när vi blir gamla och ensamma....? *ler* Då kan vi sitta där på verandan och fika och snacka strunt - visst låter det bra och ingen behöver känna sig ensam!