pillao

Har fått mail från Sara i USA och för några dagar sedan fick jag även ett nyhetsbrev sänt till mig genom Facebook från SWS (Social Welfare Society). Det är mina vänner i USA som håller mig uppdaterad om vad som händer i Korea och vad de har på gång.
Varje gång jag hör från dem eller läser något som påminner mig om min svindlande resa till Korea i somras får det mig att önska mig bakåt i tiden. Förstår mer och mer att det var en upplevelse och förmån som bara inträffar en gång i livet. Mer tur kan man inte ha helt enkelt.

Fick läsa Reids första brev till sin biologiska mamma och vips så fylls ögonen med tårar... så känslofullt och ärligt och det fanns så mycket i det brevet som jag kunde känna igen mig i.

Saknar landet och de vänner jag fick där!