pillao

Jag har lite att uppdatera men jag tar det i bakvänd ordning....
Ikväll har jag varit på hundföreläsning med Memea Mohlin.
Den allra första hundbok jag läste när vi skulle köpa Basti var just en av hennes böcker och jag tyckte den var kanon. Den satte liksom fingret  på så många bra saker.

Mycket av det hon sa ikväll är egentligen helt logiska saker men som av någon anledning inte riktigt har gått hem hos var och en - inte hos mig heller. Man satt där och tänkte:

"-Javisst! Självklart! Ja, så är det ju!" osv

Framför allt fastnade jag för en sak. Det var när hon pratade om ordet NEJ och dess innebörd. Vet hunden egentligen vad ordet betyder? Ja, det är väl klart, eller? Började fundera på Basti.... hur är det egentligen? Fattar han eller är det bara vi som går runt och tror det?

Jag är ju som jag är så när jag nu kom hem så ville jag ju testa honom. Involverade Martin och lyckades få honom att lämna soffan och fotbollen på TV:n.
Vad är det då som Basti verkligen älskar och som kan fungera som störning? Tja, vi kan ju ta köttbullar t.ex.
Jag vet att vi hoppade direkt på en avancerad nivå men jag ville helt enkelt testa Basti - lyckades det inte så visste jag ju att vi fick backa och börja om från början.

Skulle han lyckas motstå en köttbulle genom att jag bara helt enkelt sa NEJ?
Svaret blev.... NEJ *suck*

Första gången hann jag nog inte ens blinka innan köttbullen försvann ner i halsen på honom.

"-Shit! OK, det var nog för att jag var så långsam. Han fattar nog. Det var nog mitt fel." Så gick tankarna efter första försöket.....

Andra försöket stod Martin beredd för att ta honom om han inte skulle kunna motstå frestelsen. Med facit i hand så var det nog denna gången det funkade bäst. Vi hann ju stoppa honom med ett NEJ, men frågan är ju om det var ordet eller om det var överraskningsmomentet när både jag och Martin var reflexsnabba mot honom?
OK, vi var alltså tvungna att ge det ett sista försök (vid detta laget tyckte Basti att detta var en toppenlek).

Sista försöket...... tja, det är väl bara att krypa till korset och erkänna att vår hund inte kan eller vill förstå ordet NEJ. I alla fall inte när det är köttbullar med i bilden.
Den här sista gången var jag verkligen beredd! Jag hade en strategi. Jag skulle hävda min äganderätt till köttbullen. Jag skulle INTE låta Basti få den!
Vad händer då när jag nu så kaxigt ska visa honom att det är min köttbulle?! Jo, jag planerar att ta ett steg och ställa mig framför den där den ligger på golvet - liksom för att visa att den är min. Men jag råkar på något sätt ta ett snedsteg och istället för att ställa mig framför köttbullen så ställer jag mig PÅ den! Under några sekunder fattar jag inte vart den tagit vägen. Den försvann bara och jag hinner tänka att jag har världens snabbaste hund som lyckats sno köttbullen mitt framför ögonen på mig utan att jag märkte det. Så var det alltså inte...... den sitter fastklistrad och tillplattad under mina inneskor.
Mysigt att rensa bort den därifrån :-(

Ja.... det är väl bara till att inse att man har en del att jobba med.