pillao

... och jag är inte alls redo för att stiga upp.
Men det gäller bara att få det ena benet över sängkanten och sen går det lättare.

Jag hade ställt klockan imorse för att kunna komma iväg och träna.
Det är skönt när man väl har kommit dit - inte så värst mycket folk (bara jag och några gubbar....) och framför allt är det en härlig känsla när man kommer hem och har avverkat två timmar och möts av nya frallor som Martin varit och köpt! :-)