pillao

Ellen tyckte att tiden gick långsamt här hemma och såg ut som om hela världens bekymmer vilade på hennes axlar. Hon kan verkligen konsten att se deprimerad ut... ;-)

Jag föreslog att hon kunde åka ut till Lotta lite tidigare och "hjälpa" henne med ev. förberedelser....
Tjoho, vad man kan kvickna till fort! Ögonen lyste och glittrade, leendet var stort och det var som om hon hade fått världens största vitaminkick på en gång!
Jag visste att mamma skulle åka ut där på förmiddagen så jag ringde dit och kollade om Ellen kunde åka med henne.... eller rättare sagt med färdtjänsten. Det gick bra så nu är vi minus ett barn här hemma :-)

Erik skulle leka med Herman en stund på förmiddagen och han hade lovat att ringa Herman när vi stigit upp.
Hos familjen Olofsson sover vi ganska länge på morgnarna (när vi kan) och hemma hos Herman sover man inte riktigt lika länge..... så ni förstår säkert att stackars Herman får vänta ett bra tag på morgnarna innan Erik har hunnit upp, käkat frukost och gjort vid sig.


Nästkusinerna...

Detta är som en scen tagen för ca 27 år sedan..... det har alltid varit så att vi i min familj sovit mycket längre om morgnarna jfr med min kusin (Jossan).
Om somrarna när vi bodde grannar med varandra i husvagnarna i Åhus fick hon alltid vänta på att vi skulle vakna så att hon kunde komma in till oss. Hon tyckte det tog en halv evighet och sen skulle jag dessutom käka frukost som i sig också tog en halv evighet. Jag hade nämligen en ovana - jag suttade på mackan! Det låter mer groteskt än vad det var - jag lovar! *hehe*

Jag hade alltid jordgubbsmarmelad på mina mackor och när jag tog en tugga så började jag sutta (= suga) på den. Ni förstår säkert att det tog tid att käka en macka! *hehe*

Nu upplever vi samma följetong igen fast med våra söner i huvudrollerna...... *ler*