pillao

Blogg.se har gjort en uppdatering och det innebär att de ändrat design och en del funktioner.
Tar lite tid att få kläm på det och jag känner mig inte riktigt bekväm med det ännu.

Ett blogginlägg ska för mig vara enkelt att både skriva och publicera. Detsamma gäller bilder som man vill lägga upp.
Just nu känns det bara joxigt.... *suck*.

Upptäckte precis att bilderna inte blir så stora som de brukar bli utan mer liknar miniatyr-varianter.
Kan inte heller använda mig av appen på min IPad som gjort att jag snabbt kunnat publicera ett inlägg på ett smidigt sätt.

Vissa grejer kommer säkert att falla på plats och rätta till sig och naturligtvis är det en vanesak men det får inte bli komplicerat för då faller det liksom.....

Idag fyller fyller hela familjens kelgris 5 år!
Ingen av oss kan riktigt fatta att det snart är 5 år sedan vi hämtade hem Basti till oss.

Den minsta valpen i kullen.... som utvecklades och blev en stor gosig bjässe :-)

Alltid lika kelig och pigg på nya äventyr!

 

 

 

 

Full fart!

Baksidan med hela den här hundattack-incidenten visade sig lite idag då Basti är lite osäker när vi möter andra stora hundar.
Han är avvaktande och osäker och tittar på mig som om han inte är 100% säker om han kan lita på att jag verkligen täcker honom om det skulle smälla. Jag hoppas verkligen att vi kan jobba bort detta så att det inte sätter sig i huvudet på honom. Det är jag och Martin som måste jobba och visa att vi inte viker undan.
Tyvärr är det ju så att i ett fall som detta så finns det ingen chans att ta smällen då det plötsligt kommer ut en hund 1 meter framför en och som direkt attackerar utan att man hinner förstå vad som händer.

Jag förstod att vi snabbt behöver träffa andra hundar så jag sms:ade Tina och självklart ställde hon och Rosso upp.
Sen tog vi turen förbi Chattis och Wille och fick en lekstund i deras trädgård. Perfekt terapi för Basti! :-)

Nu hade ju Basti fått order om att ta det lugnt men med djupt rotade lek-gener så är det svårt att inte sträcka ut de lurviga och ta ett litet nafs när en röd setter svischar förbi och inbjuder till världens roligaste lek :-)
Till slut låg de mest i en hög och det var trötta hundar som till slut lämnade trädgården för att fortsätta hemåt.

Rosso var i alla fall mycket uppmärksam och nosade upp Bastis sår på frambenet. Nosade och slickade och agerade lite sjuksyster ;-)

Idag var vi hos veterinären med Basti. Hon tyckte precis som vi att det läkt väldigt fint och såg ingen anledning till att "greja" mer med det i dagsläget.
Tydligen brukade de alltid skriva ut antibiotika vid hundbett men i detta fallet var hon tveksam med tanke på att läkeprocessen framskridit så bra. Däremot fick han inflammationshämmande tabletter att käka morgon och kväll i en vecka.
När Basti satt uppe på undersökningsbordet och hon klämde och kände så satt han nästan och nickade till. Han fullkomligt älskar när man grejar och pillar med honom även om det kan ömma som i detta fallet.

Veterinären påpekade att han haft en otrolig tur då det var millimetrar från att ha skadat leden.

Kvittona efter besöket och tabletterna gick Martin och lämnade till den andra hundens ägare. Måste säga att de kom väldigt billigt undan!

Dagens eftermiddagsrunda med Basti slutade med sårtvätt och besök av Tina.
Visserligen kul att träffa Tina men inte pga att Basti blivit hundbiten :-(

Martin tog eftermiddagsturen och kom hem ganska så uppstirrad. En hund som bor på gatan och som ofta brukar stå och skälla och visa aggressiva tendenser hade idag lyckats rymma från den inhägnade trädgården och rusade ut från häcken när Martin och Basti passerade. Varken Martin eller Basti hade sett den och båda blev nog ganska paffa.
Den andra hunden gick till attack direkt och i sådana stunder går allt så otroligt fort. Basti var ju kopplad och Martin försökte så gott han kunde att sära dem åt. Nu efteråt var det ju rena turen att han inte blev biten eller skadad. Däremot föll han när hundarna for i hop.

Att ensam sära på två stora hundar som slåss är inte enkelt. Ofta (som i detta fallet) är de så fyllda av adrenalin att de varken hör, ser eller känner andra intryck utan är fullt fokuserade på den andra hunden.
Till slut fick han stopp på det och kunde börja gå därifrån samtidigt som ägaren till den andra hunden kom utrusande från huset.

Martin sa att han skulle återkomma när han varit hemma och hunnit kolla igenom Basti och hur han mådde.
Först såg vi bara att han var väldigt "låg" och halt. Han har så fruktansvärt mycket päls och det är ganska svårt att kolla igenom honom för att kunna upptäcka ev. sår.
Till slut hittade vi bitmärken .... och sen ett till... och ett till... och ett till. Något var lite djupare och något lite större.
Nu avvaktar vi tills imorgon och ser hur han verkar må då. Jag hoppas att han inte haltar då som han gjort mer och mer nu ikväll.

Däremot vill han ju bara slicka på sina sår.

Efter vår vistelse på Öland kan vi nu med säkerhet konstatera att Basti inte lockas speciellt av löptikar (inte ens då de är i höglöp!).

En av de andra familjerna hade med sig en tik som var mitt i sitt höglöp och Basti varken brydde sig eller visade minsta intresse. Däremot hade vi andra hanhundar med oss i laget som inte alls hade det lätt.... stackarna ;-)
En hund ylade i högan sky så fort tiken visade sig. I slutet ylade han även när han såg Basti *hahaha*. De var tvungna att gå iväg med honom hela tiden för både hund och husse/mattes skull.

Basti la sig däremot ner på sidan och sov medan tiken var bredvid.
Märkligt att det kan vara sådana skillnader.
Hade nog aldrig blivit några små Basti-valpar med hans obefintliga intresse ;-)

Mac har fått en lillebror, Tina en ny valp och alltså ytterligare en ny hund i flocken :-)
Det lilla nytillskottet heter Rosso och är hur söt som helst :-)
Om man frågar Tina (vilket man inte ska göra för jag har kommit på att hon överdriver en aning) så är han en riktigt sjövild liten valp som både kan ta ton och som inte är rädd för att ta för sig.
Om man däremot frågar mig (som träffat honom idag) så är han en riktigt kelig, ganska lugn valp som inte sa varkens bu eller bä ;-)

Har man inte varit sugen på valp förr så blir man det definitivt när man träffar en!

I förmiddags blev det en hundrunda med Tina. Basti var lika glad som vanligt över att få gå kompisrunda och slippa springa själv. Han studsade runt bland löv och kvistar och likt en magnet så verkade det mesta fastna i hans päls. Han har inte fått sig någon ordentlig dusch på ett tag och var så skitig i pälsen att ALLT fastnade i den. Det är ett helv_te att få bort allt från pälsen. Man hittar alltid en pinne eller några löv på golvet här inne som han efterhand själv drar loss.

Idag fick jag nog. Det fick helt enkelt bli en dusch! Hade ont om schampoo så jag körde till Grizzly och köpte nytt. Samtidigt passade jag på att beställa en trimmer (som jag också så länge skulle ha gjort). Kändes väldigt skönt att få tummen loss idag och nu ser jag fram emot att den kommer om ca 1-1½ vecka. Ska bli riktigt kul att experimentera på Basti som har hur mycket päls som helst!!! :-)

Nu är Basti hur fin som helst i pälsen - luktar gott och är riktigt mjuk att kela med. Nackdelen är att han fäller bara han rör sig. Helst skulle han bara stå stilla ;-)
Vi har dammsugat två gånger här hemma idag och likväl hittar vi stora svarta pälshögar på golvet. Bara man tar i honom så lossnar det stora tussar. Han har fruktansvärt mycket och tjock päls.

Tänkte investera i något som jag tror att jag kommer att få stor användning för i framtiden när det gäller Bastis pälsvård - en trimmer.
Har funderat länge på det och nu är det dags. Frågan är bara vilken modell och märke man ska välja?

Alla har säkert sin favorit och det är så klart svårt att bestämma sig utan att ha haft tillfälle att testa och känna på dem men oavsett så tror jag att de alla är väl värda sitt höga pris.

Här är några som jag funderar på:


Oster Golden A5


Andis AGC


Moser Max 45



Någon som kan rekommendera någon av dem eller som har hittat en annan favorit?

Funderar på att inskaffa ett Hurtta hundtäcke till Basti.



Vet att Mac har ett och är nöjd med det.
Någon mer som har erfarenhet av hundtäcke?

La mig på golvet med en av soffkuddarna under huvudet. Det råder Basti-förbud på dessa kuddar och det vet han om. Vad gör då vår kloke vovve?
Jo, han går till sin korg och hämtar en av sina egna kuddar och lägger den bredvid min och sen dimper han själv ner *hahahaha*
Så söt och intelligent! ♥

Det var längesedan det blev kompisrunda för Bastis del men idag blev det då äntligen av. Tina och Mac gjorde oss sällskap ute på A3 och Basti skuttade fram och visade tydligt att han saknat detta.

Efter rundan åkte han in i duschen och han var fortfarande fuktig då vi tog en kvällsrunda med Tina och Mac igen.

Nu ligger han nerbäddad i sin Bean-bag under en fleecefilt :-)

I går var det även Bastis födelsedag ♥
4 år! Var tog den tiden vägen?

Inte någon liten valpig krabat längre utan snarare en fullvuxen, välpälsad, supersympatisk och kelgo familjemedlem. 






Bästa Basti!!!

Barnen bäddade med kuddar och filtar under middagsbordet. Man kommer ju själv ihåg hur mysigt det var att sitta där under bordet som i en koja och viska och killa någon vuxen under fötterna. Så var det alltså även i går :-)
Men när barnen tröttnade och gick därifrån var det en annan som snabbt tog deras plats *hahaha*
Han tyckte det var minst lika mysigt att ligga där och sova - kunde ju inte bli bättre - färdigbäddat och klart! ;-)


Zzzzzzz......

Jag har lite att uppdatera men jag tar det i bakvänd ordning....
Ikväll har jag varit på hundföreläsning med Memea Mohlin.
Den allra första hundbok jag läste när vi skulle köpa Basti var just en av hennes böcker och jag tyckte den var kanon. Den satte liksom fingret  på så många bra saker.

Mycket av det hon sa ikväll är egentligen helt logiska saker men som av någon anledning inte riktigt har gått hem hos var och en - inte hos mig heller. Man satt där och tänkte:

"-Javisst! Självklart! Ja, så är det ju!" osv

Framför allt fastnade jag för en sak. Det var när hon pratade om ordet NEJ och dess innebörd. Vet hunden egentligen vad ordet betyder? Ja, det är väl klart, eller? Började fundera på Basti.... hur är det egentligen? Fattar han eller är det bara vi som går runt och tror det?

Jag är ju som jag är så när jag nu kom hem så ville jag ju testa honom. Involverade Martin och lyckades få honom att lämna soffan och fotbollen på TV:n.
Vad är det då som Basti verkligen älskar och som kan fungera som störning? Tja, vi kan ju ta köttbullar t.ex.
Jag vet att vi hoppade direkt på en avancerad nivå men jag ville helt enkelt testa Basti - lyckades det inte så visste jag ju att vi fick backa och börja om från början.

Skulle han lyckas motstå en köttbulle genom att jag bara helt enkelt sa NEJ?
Svaret blev.... NEJ *suck*

Första gången hann jag nog inte ens blinka innan köttbullen försvann ner i halsen på honom.

"-Shit! OK, det var nog för att jag var så långsam. Han fattar nog. Det var nog mitt fel." Så gick tankarna efter första försöket.....

Andra försöket stod Martin beredd för att ta honom om han inte skulle kunna motstå frestelsen. Med facit i hand så var det nog denna gången det funkade bäst. Vi hann ju stoppa honom med ett NEJ, men frågan är ju om det var ordet eller om det var överraskningsmomentet när både jag och Martin var reflexsnabba mot honom?
OK, vi var alltså tvungna att ge det ett sista försök (vid detta laget tyckte Basti att detta var en toppenlek).

Sista försöket...... tja, det är väl bara att krypa till korset och erkänna att vår hund inte kan eller vill förstå ordet NEJ. I alla fall inte när det är köttbullar med i bilden.
Den här sista gången var jag verkligen beredd! Jag hade en strategi. Jag skulle hävda min äganderätt till köttbullen. Jag skulle INTE låta Basti få den!
Vad händer då när jag nu så kaxigt ska visa honom att det är min köttbulle?! Jo, jag planerar att ta ett steg och ställa mig framför den där den ligger på golvet - liksom för att visa att den är min. Men jag råkar på något sätt ta ett snedsteg och istället för att ställa mig framför köttbullen så ställer jag mig PÅ den! Under några sekunder fattar jag inte vart den tagit vägen. Den försvann bara och jag hinner tänka att jag har världens snabbaste hund som lyckats sno köttbullen mitt framför ögonen på mig utan att jag märkte det. Så var det alltså inte...... den sitter fastklistrad och tillplattad under mina inneskor.
Mysigt att rensa bort den därifrån :-(

Ja.... det är väl bara till att inse att man har en del att jobba med.

Idag var planerna att åka till Kivik och njuta av det härliga höstvädret.
Eftersom det var ganska kallt i natt ville vi att det skulle hinna bli lite varmare innan vi gav oss iväg. Då passade det ju bra med en hundrunda på A3 innan det var dags.

Flocken var samlad men det saknades en......
Miller springer numera runt på de härliga ängarna i hundhimlen tillsammans med alla andra änglar. Där mår han jättebra och håller ett vakande öga på oss som fortfarande är kvar på denna sidan. Det är så tragiskt att behöva uppleva det där....... sinnet och knoppen vill och är klar men kroppen orkar inte riktigt med.
När det sen dyker upp fler motgångar blir det tufft.....
Det enda som tröstar i en sådan situation är ju vetskapen om att de inte längre behöver ha det jobbigt.



♥♥♥