Semesterminnen

Haha... sorry att jag skriver igen... eller varför ber jag om ursäkt?! Kom i alla fall på ytterligare en sak som jag gärna vill berätta om som hände när vi var uppe i Tärnaby. :-)

Erik var nog den som fick flest erfarenheter med sig hem i bagaget efter den resan...*ler* - både positiva och negativa....
T.ex. så blev han mycket medveten om att det inte funkar att åka störtlopp uppe från toppen och ner... även om det gäller barnbacken!


Han vurpade så rejält att blodet det fullkomligt sprutade från läpp och näsa och där satt han mitt i backen och skrek. Om ni undrar var jag var så stod jag längst upp och försökte filma hela förloppet (tänkte att det kunde vara kul att titta på senare...hehe...) Han blev ganska svullen och blåslagen de första dagarna... :-S

Det andra han kom underfund med var att när skåningar kommer upp ovanför "riksgränsen" - typ vid Småland  ;-) - så kan det bli kraftiga temperaturskiftningar och det var nog inte hans lille pillesnopp sådär van vid för han lyckades få urinvägsinfektion!
Hallå - var finns det vårdcentral här uppe? Fick låna en telefonkatalog och började leta efter läkare eller något liknande men det närmsta vi kom var en sjukstuga ett antal km därifrån. Jag frågade sköterskan hur man kom dit och då var det enkla svaret "-Leta upp en spark och sparka er hit, helt enkelt!" Ja, svårare var det alltså inte!

Ta sig från ena sidan av liftsystemet med en liten grabb som knappt kunde ta ett steg utan att han grät och sedan leta upp en spark (som iofs inte var så svårt - det stod sådana parkerade lite överallt och det var bara att ta en när man behövde) och sedan börja sparka.
Ja jösses vad jag sparkade! Erik han satt nog mest och njöt - han tyckte detta var toppen! Den sista biten var det dessutom en kraftig uppförsbacke och jag överdriver inte om jag säger att svetten rann av mig!
När vi väl kommit upp till sjukstugan säger min lille "ängel" "-Nu känns det inget mer i snoppen!"  *arrgh*
Jag kan erkänna att flera olika hemska tankar hann flyga genom mitt huvud, men stabil som man är så sansade jag mig och sa mycket pedagogiskt att vi ändå skulle gå in och träffa doktorn när vi nu kommit så här långt...

Det skulle tas urinprov och jag knuffar in Erik på närmsta toa och säger åt honom att kissa - mmmm... förmodligen! Det kom inget!
Han blev bjuden på saft och mer saft och ännu mer saft - jag tror att han hann med 5 glas och hela tiden frågade jag snällt om han var kissnödig - men icke!
Jag läste sagor och vi satt där och pratade hur länge som helst och jag började fundera på kroppens funktioner och hur lång tid det egentligen skulle ta för lite vätska att rinna genom en så liten kropp...?!
Tillslut kom det några droppar i muggen och vi fick äntligen träffa farbror doktorn (som för övrigt kom från Skåne han också!). Vi fick vår penicillin och sedan var det bara att ta sparken hem igen - men nu var det åtminstone nerförsbacke! :-)

Sparka lugnt!

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0