pillao

Fars Dag! Grattis alla pappor!
Paketerna var inhandlade och välgömda(?) på Ellens rum (om jag känner Martin rätt så har han varit och snokat där men då får han skylla sig själv!) och jag var inställd på att gå upp i någorlunda tid idag så att barnen kunde få fira sin pappa och överraska honom i sängen. Men vid detta läget har ni nog förstått vilken typ min käre man tillhör och att stiga upp/vakna före honom är i sig en bedrift!
Vaknade till vid 8.30 och då stiger Erik upp ur sängen och går in till Ellen. Jag hör att Martin är vaken men funderar inte mer på det. Plötsligt står båda barnen i dörröppningen och försöker lite diskret viska till mig att jag ska komma. "-Förmodligen!" tänker jag, så jag är tyst och låtsas sova. Tänker att Martin kan väl svara dem och hjälpa dem med vad det nu än kan vara - jag är ju trött! (Hoppas att ni nu har förstått att jag fullkomligt hade glömt bort allt det där med Fars Dag!)

Återigen kallar Ellen och Erik på mig och tredje gången ger jag ljud ifrån mig och undrar vad de vill. (Martin han spelar sin roll bra och ligger alldeles stilla och tyst - tror han ligger där med ett nöjt leende under täcket! :-)    ) "-Men mamma!" säger Ellen i uppmanande ton. Då plötsligt kommer jag på vad det gäller och jag fullkomligt kastar av mig täcket och är uppe ur sängen på två röda sekunder! Om inte Martin redan varit vaken så hade han definitivt vaknat av den elefantuppstigningen! :-)
Vi hämtar presenterna och bestämmer vilken sång vi ska sjunga. Martin är en duktig skådespelare och lyckas visa både förvåning och ett sömndrucket ansiktsuttryck - bra gjort! Barnen blir nöjda med sin uppvaktning och allt är frid och fröjd igen i huset.