-Mamma, var det inte en klänning?
Barnen och jag har haft högt tempo hela eftermiddagen och hunnit med allt vi skulle. När jag kom hem var jag sådär stirr igen - kände mig allmänt pissig och sur...:-( Jäkla socker!!! Kastade i mig ett äpple - helt hysteriskt - och sedan gick det värsta över.
När vi var i stan passade jag på att dra med mig mina små bihang in i sk. vuxenaffärer och detta uppskattades inte precis. För er som inte vet så är vuxenaffärer det namn som Ellen & Erik har på alla klädesaffärer som jag gillar. Hittade ett jättefint linne med volanger (låter inte så fint men det var det!) och en kanonfin klänning till bra pris (allvarligt talat - det var ett bra pris!).
Men linnet var finare att titta på än vad det var på mig. Nu såg det inte längre ut som att jag hade dattar (se tidigare inlägg) utan nu var det definitivt bröst!!! Ellen & Erik höll med! :-) Nja, det såg inte riktigt proportionerligt ut med Dolly Parton tuttar på mig... Tänk vad lite volanger kan göra - vem behöver silikon då?!
Jaja, men nu siktade jag in mig på klänningen istället! Optimisten Pernilla hade grabbat tag i storlek small (vet inte riktigt hur jag tänkte - eller kanske var det drömde...?). Första gången jag försökte tränga mig i klänningen fick jag ge upp direkt. Jag började leta efter en dragkedja som jag nog missat att dra ner - varför var den annars så trång?! Men icke så nicke - ingen dragkedja här inte!
Ellen (båda barnen skulle naturligtvis vara med mig inne i det pyttelilla utrymmet i provhytten) påpekade att jag skulle försöka ta den på mig ovanifrån istället - bra idé - vi testar! Kände redan direkt att det nog var fel storlek men stolt som man är så ska man ju inte erkänna detta. Jag överdriver inte om jag säger att jag verkligen drog allt jag kunde för att få ner den över brösten (trång som fasiken var den!). Ellen drog också och Erik satt bara på golvet och skrattade!!! "-Du ser jätterolig ut, mamma!" Mmmm... , ja, vad ska man säga i ett sånt läge?!
Fick i alla fall på den - en bit. Ellen konstaterade "-Det sitter mer som ett linne på dig mamma, skulle det inte vara en klänning?" JO, men vad gör man när man inte kan få ner den längre?! Att få av klänningen var också ett kapitel för sig men som jag inte tänker gå in på här. Kan bara berätta att Erik låg ner på golvet och gapskrattade åt mig och Ellen som tillsammans försökte få av mig det där förbaskade fodralet (det värsta var att den nog inte ens skulle sitta tajt!)
Tja, jag får återkomma till den där klänningen om X antal veckor...
Oj... sockerfall.... var är äpplena?!
När vi var i stan passade jag på att dra med mig mina små bihang in i sk. vuxenaffärer och detta uppskattades inte precis. För er som inte vet så är vuxenaffärer det namn som Ellen & Erik har på alla klädesaffärer som jag gillar. Hittade ett jättefint linne med volanger (låter inte så fint men det var det!) och en kanonfin klänning till bra pris (allvarligt talat - det var ett bra pris!).
Men linnet var finare att titta på än vad det var på mig. Nu såg det inte längre ut som att jag hade dattar (se tidigare inlägg) utan nu var det definitivt bröst!!! Ellen & Erik höll med! :-) Nja, det såg inte riktigt proportionerligt ut med Dolly Parton tuttar på mig... Tänk vad lite volanger kan göra - vem behöver silikon då?!
Jaja, men nu siktade jag in mig på klänningen istället! Optimisten Pernilla hade grabbat tag i storlek small (vet inte riktigt hur jag tänkte - eller kanske var det drömde...?). Första gången jag försökte tränga mig i klänningen fick jag ge upp direkt. Jag började leta efter en dragkedja som jag nog missat att dra ner - varför var den annars så trång?! Men icke så nicke - ingen dragkedja här inte!
Ellen (båda barnen skulle naturligtvis vara med mig inne i det pyttelilla utrymmet i provhytten) påpekade att jag skulle försöka ta den på mig ovanifrån istället - bra idé - vi testar! Kände redan direkt att det nog var fel storlek men stolt som man är så ska man ju inte erkänna detta. Jag överdriver inte om jag säger att jag verkligen drog allt jag kunde för att få ner den över brösten (trång som fasiken var den!). Ellen drog också och Erik satt bara på golvet och skrattade!!! "-Du ser jätterolig ut, mamma!" Mmmm... , ja, vad ska man säga i ett sånt läge?!
Fick i alla fall på den - en bit. Ellen konstaterade "-Det sitter mer som ett linne på dig mamma, skulle det inte vara en klänning?" JO, men vad gör man när man inte kan få ner den längre?! Att få av klänningen var också ett kapitel för sig men som jag inte tänker gå in på här. Kan bara berätta att Erik låg ner på golvet och gapskrattade åt mig och Ellen som tillsammans försökte få av mig det där förbaskade fodralet (det värsta var att den nog inte ens skulle sitta tajt!)
Tja, jag får återkomma till den där klänningen om X antal veckor...
Oj... sockerfall.... var är äpplena?!
Kommentarer
Trackback
