pillao

Idag var det dansutbildning i Simrishamn och som ni vet var jag ju lite nervös för det. Dagen började med fika så det var ju en trevlig start! Därefter blev vi indelade i två grupper och sedan satte det igång!
Här skulle minsann inte sittas stilla utan vi var uppe på golvet och gjorde övningar stående, sittande, krypande, liggande och hoppande... I början kändes det aningen skumt men det gick snabt över och rätt som det var så upptäckte jag att jag faktiskt hade DANSAT MITT NAMN!!! Kan ni fatta?! Och detta gjorde jag utan att ens tänka på att jag faktiskt gjorde det!

Hela dagen har varit kul och stimulerande men efter första passet så var jag yr och illamående (om det beror på den fysiska aktiviteten eller alla intryck man fick eller något annat okänt - ja, det vet jag faktiskt inte). Hur som helst så var det lyxigt att kunna gå till restaurang Maritim för att äta supergod lunch!
I eftermiddags har vi fortsatt att dansa improvisationsdans och jag kom på att jag släppte loss rejält där ute på golvet... skitkul!!!


                                                                                         Hamnen i Simrishamn...


                                           Caroline ska strax börja äta sin lunch på Maritim...

Dagen avslutades med att jag och Caroline körde inom Kiviks musteri och "shoppade". Vi är nog lika shoppinggalna så på något sätt var vi ju tvungna att stilla vårt behov idag - det kan ju inte alltid bli kläder och accessoarer... idag blev det sylt, kräm och juice :-)


                                                                                 Shopping på Kiviks musteri...

Hemresan blev ju också ett kapitel för sig. Man brukar ju säga att "hem kommer man alltid" - och det stämmer ju. Att både jag och Caroline har lika dåligt lokalsinne var det nog ingen som tänkte på när de släppte iväg oss. Jag menar... hur svårt kan det egentligen vara att hitta till och från Simrishamn?! Ditresan gick kanon!
Hemresan började med att Caroline säger - "säg till när du ser skyltarna"...  -"mmm..." svarar jag.  Vaddå för några jäkla skyltar? Men det ville jag ju inte säga högt eftersom jag inte ville visa att jag inte hade "koll på läget". Så vi kör på och kör och kör... och efter en stund frågar Caroline om vi har kommit fram till Kivik ännu eller om vi har missat det? -Ähhhhh... jag har ju såklart ingen som helst aning men det vill man ju inte blotta så jag säger självsäkert att hon bara ska fortsätta köra men i smyg tar jag upp min GPS och sätter på den. Lagom till den där jäkla satelliten har hittat oss så når vi skyltarna som säger att vi nu kommit fram till Kivik. Lätt som en plätt !
Resten av hemfärden går faktiskt smärtfritt förutom den lilla avstickaren till Everöds flygplats. Vi blinkade in dit men upptäckte i tid att det nog inte var där vi skulle svänga - men vi var överens om att det var åt höger nästa gång i alla fall :-) !

Vid kvällmaten ville Erik berätta roliga historier som han själv kommit på. Vi andra i familjen har vant oss och vet ungefär på vilken nivå de ligger - så även den här (som för övrigt var en ny som han precis kommit på...) Håll i er för här kommer den:

Det var en gång två isbitar som var ute och gick.
Då sa den ena "-Akta dig för vattnet där borta..."
"-plask,plask,plask..."

Ja, då vet ni vilken nivå vi ligger på här hemma ;-)