Vaddå? Baktankar? Jag?!
Imorse var det egentligen tänkt att jag skulle ha bilen och sedan lämna den på verkstaden när jag körde hem.
I "sista" stund ångrade jag mig och tänkte om. Jag tyckte det var bättre om Martin hade bilen hemma och jag tog bussen hem eftersom jag inte visste hur länge jag skulle vara iväg.
Frågade Martin lite kärleksfullt om han skulle kunna skjutsa mig in till stan.
Ojojoj..... så känslig man kan vara på morgonen då!
Han tyckte helt plötsligt att allt blev döstressigt (vilket det inte var - vi hade gott om tid). Nyvaken som han var såtyckte jag det var bäst att inte "tjabba" emot utan lät honom hållas.
Naturligtvis skjutsade han mig men med lite grymt här och där..... ;-)
Sedan jag kom hem har jag försökt vara lite extra vänlig och kallat honom "sötnos" *skratt* (vilket INTE är likt mig) och självklart reagerar han! Stel i ryggen och man ser hur alla sinnen skärps varenda gång jag säger det....
Till slut kommer det....
"- Okej! Säg vad det är du vill ha!"
"- Vaddå?"
"- Ja.... sådär brukar du aldrig säga! Du brukar aldrig kalla mig för sötnos och sånt, så säg vad det är du är ute efter."
Alltså...... vad är detta? Jag har inte baktankar med ALLT! *ler*
