Inatt dog jag......
I natt drömde jag att jag dog..... är det normalt egentligen - jag menar att drömma om det? Lite läskigt faktiskt!
Fast iofs så vet man ju aldrig vad som kan hända. Livet kan ändras på en sekund och man vet aldrig när det blir - kanske tur det?
Om jag dör hastigt så vet Martin redan nu hur jag vill ha min begravning..... för vissa kan detta te sig aningen märkligt att ha diskuterat sånt här men vi är båda överens om att vi ville vara säkra på att den andre visste. Helt plötsligt står man kanske där och man har inte en susning om hur ens respektive egentligen ville ha det.
Usch, hemska tanke om något sånt här skulle hända utan man är förberedd på det........
Sen är det ju barnen....... där har jag också haft många tankar hur allting skulle bli om jag helt plötsligt skulle gå bort. Därför gjorde jag en sak för några år sedan...... jag skrev ett brev till dem var som är meningen att de ska få om jag plötsligt går bort. Från början var anledningen mest att de nog skulle ha svårt att komma ihåg mig i framtiden (eller min rädsla för det) eftersom de inte var så gamla. Nu blir de ju äldre och minnena finns nog där hos dem och kanske är dessa brev mer för min egen skull nu?
Rent praktiskt (har jag och Martin skojat om) så blir det kanske inte så stor skillnad här hemma eftersom Martin är den som sköter all markservice....... ;-)
Man måste ju kunna skämta lite om det också :-)
Hemska tanke om det skulle vara tvärtom - att det var Martin som plötsligt gick bort....... om han nu inte skriver brev så kanske han kan skriva "instruktionslappar" till mig om hur allting ska skötas här hemma..... *skratt*
