Min djurhistoria

Som jag anade så pratar inte Ellen lika ofta om att skaffa kanin längre (se tidigare inlägg - Högsta önskan...).
Om det beror på att hon varit sjuk de senaste dagarna eller om hon förstått att det inte lönar sig - tja, det vet jag inte.

Egentligen är varkens jag eller Martin motståndare till att ha djur hemma. Jag kommer ihåg hur jag var själv i den åldern..... vilka djur man tjatade om att man ville ha o.s.v.

Först fick jag en kattunge som jag hann byta namn på så där ungefär 4 ggr i bilen hem och när vi väl parkerat hemma så fick den heta "lilla prinsessan"....... bra namn va?! *skratt*
När vi kom hem så kom det kompisar och ringde på dörren och då vet jag inte riktigt vart mitt kattintresse tog vägen men det försvann ganska snabbt.....
Anders, som inte var så gammal, hade en teknik för att lyfta och bära "lilla prinsessan" - han tog halsgrepp och bar omkring på henne...... behöver jag berätta att mamma & pappa lämnade tillbaka kattstackaren ganska snart....

Mitt andra djur blev en kanin som fick heta Lisa. Jättesöt men som tyvärr fick kaninpesten en sommar och vi var tvungna att avliva henne :-(

Tredje djuret var min hamster Mickey (döpt efter Carolas sång - Hey Mickey) *skratt*
Sammanlagt hade vi tre hamstrar i huset eftersom både Lotta och Anders också skaffade sig varsin.

Fjärde djuret var min underlat Putte. En upphittad fågel som jag fick. Han blev jättetam och brukade sitta på pappas axel om morgnarna när han gick omkring i köket och fixade och donade.

Mitt femte djur var ytterligare en kanin - Ture. Detta var när jag och Martin flyttat ihop i en lägenhet. Jag drog med honom in i en djuraffär för att "titta". Biträdet kom och vi (jag) började fråga lite om kaninerna...... rätt som det är så hör jag mig själv säga:

"- Okej, då tar vi en svart dvärgvädur."

Den blicken! Martins ögonglober höll på att ploppa ut!
Men vi fick med oss kanin, bur, mat, ja allt man kan behöva i startgroparna med en liten kaninunge.

Det första Ture gjorde när vi packade upp honom hemma i lägenheten var att kissa i Martins knä....! *skratt*
Då trodde jag för ett kort ögonblick att det var kört.... att Martin skulle slänga ner kaninskrället i papplådan igen och köra tillbaka och kasta in kaninen i djuraffären. Men så blev det inte. Han stannade..... och blev världens keligaste.... och världens bajsmaskin!

Det måste ha varit något fel på honom för efter varje skutt han tog så kom det en lort på golvet vilket resulterade att det fanns kaninlortar överallt!
För att inte snacka om när vi klippte klorna..... då var det rena rama maskingeväret fast ammunitionen bestod av kaninlortar!
Fick tyvärr avliva honom efter bara något år eftersom han blev sjuk.

Sen blev vi med akvarium som vi hade några år men avvecklade när vi köpte hus.

Jaa..... och nu är vi tillbaka i nutid och här är vi nu med hund och nytt akvarium :-)

Ska se om jag hittar några gamla kort senare som jag kan lägga in.

Sov gott!

Kommentarer
Postat av: Sofie

Nu kom den alltså, berättelsen om kaninen Ture!!

Krya på er, det är ju fika imorgon!!!!!! Då måste vi bestämma biodag... Kram

2009-01-29 @ 11:30:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0