Jag är redo för alla biverkningar!
I lördags var det då dags för vaccinationssprutan som efter många om och men skulle tas i metropolen Vinslöv.
När vi parkerar utanför vårdcentralen och ska gå in så möter vi ett par i 40-50 års åldern som vinglar och pratar "groggy" och jag kommer på mig själv att bara glo och gapa och samtidigt döma...... Vinslövsbor.....*suck* Det är liksom som att befinna sig mitt i filmen "Plötsligt i Vinslöv".
Jo, jag fattar ju också att dessa vinglande människor bara gör sig löjliga eftersom de precis varit inne och blivit stuckna men det spär liksom bara på mina förutfattade meningar.
Martin tycket bara det var roligt.......
De stod redo i dörren och jag och Martin visades in i varsitt rum. Jag märkte inte ens när hon stack mig - inte för att det brukar göra ont men man brukar ju ändå känna när det sticker till - det gjorde det inte den här gången.
Efter att ha hört om både den ena och den andra biverkningen så förväntade jag mig minst lite feber och frossa och definitivt ont i armen. Jag hade varit och hyrt filmer och laddat upp så att jag skulle kunna roa mig under söndagen om jag nu skulle ligga däckad i feber.
Vad händer då? Jo, inte ens den minsta lilla biverkning i sikte. Jag fattar inte? Inte ens ont i armen. Alla har snackat om liknelser till världens träningsvärk men här var det absolut ingenting!
Martin däremot har haft ont i sin arm och man har inte fått peta på honom.
När vi parkerar utanför vårdcentralen och ska gå in så möter vi ett par i 40-50 års åldern som vinglar och pratar "groggy" och jag kommer på mig själv att bara glo och gapa och samtidigt döma...... Vinslövsbor.....*suck* Det är liksom som att befinna sig mitt i filmen "Plötsligt i Vinslöv".
Jo, jag fattar ju också att dessa vinglande människor bara gör sig löjliga eftersom de precis varit inne och blivit stuckna men det spär liksom bara på mina förutfattade meningar.
Martin tycket bara det var roligt.......
De stod redo i dörren och jag och Martin visades in i varsitt rum. Jag märkte inte ens när hon stack mig - inte för att det brukar göra ont men man brukar ju ändå känna när det sticker till - det gjorde det inte den här gången.
Efter att ha hört om både den ena och den andra biverkningen så förväntade jag mig minst lite feber och frossa och definitivt ont i armen. Jag hade varit och hyrt filmer och laddat upp så att jag skulle kunna roa mig under söndagen om jag nu skulle ligga däckad i feber.
Vad händer då? Jo, inte ens den minsta lilla biverkning i sikte. Jag fattar inte? Inte ens ont i armen. Alla har snackat om liknelser till världens träningsvärk men här var det absolut ingenting!
Martin däremot har haft ont i sin arm och man har inte fått peta på honom.
Kommentarer
Trackback
