Jag har blivit som Skalman
Jag känner mig som Skalman.
I alla fall när det gäller hans mat-klocka.
Jag äter oftare nuförtiden vilket innebär att jag är som värsta bebisen som ska ha mellanmål på bestämda tider för att han/hon inte ska hinna bli kinkig.
Det är verkligen så..... jag blir fruktansvärt kinkig om jag inte får mat på mina tider. Blodsockerhalten får liksom inte sjunka för då märks det direkt vilket inte är så kul för de närmast sörjande (dvs familjen).
Idag slarvade jag med mitt ena mellanmål och jag kunde känna att humöret sjönk och jag blev lättirriterad. Som tur är så vet jag i alla fall vad det beror på och är snabbt framme vid kylskåpet för att länsa det på något ätbart. Idag hann jag dock smälla igen en skåpslucka och vara lite allmänt vresig i tonen mot Martin. När jag sedan ätit klart var jag som en ny människa...... det är nästan lite läskigt! Lite schizo, eller hur?
Det kanske slutar med att jag får göra som jag gjorde med barnen när de var små - att alltid gå omkring med en extra frukt eller liknande i väskan för att ha i nödfall då humöret ska hållas uppe *hehe*
