Vi kelar och kelar

Jag kelar och kelar men det räcker liksom inte till......

Det är Erik som är inne i en period just nu då han bara vill kela - kramas och sitta nära - och det är väl mysigt :-) Oavsett hur mycket vi kelar så räcker det liksom inte och då ska vi inte snacka om hur det blir när han är trött för då är det ännu mera kel.

Sen har vi en konkurrent...... Basti. Han har också kommit in i någon märklig period då han vill ha extra mycket uppmärksamhet i form av klapp och kel. Han följer en som en igel och sätter sig näst intill på en och om man inte har en hand på honom så börjar det gnällas och pipas för att man ska kela med honom. Han buffar och knuffar med nosen för att man verkligen ska lägga handen på honom. Eller så lägger han huvudet i knät på en och somnar sittandes så. 
Visserligen har han varit kelig hela tiden men aldrig så här!

Hur räcker man till?

Kommentarer
Postat av: Tanja

Jag kan meddela dig att det inte bara är Basti som är överkelig. Han egen kullbror, Kezo har också blivit extrem. Han har också alltid varit väldigt klängig och vill upp i knäet men just nu beter han sig som om jag har varit borta i veckor. Då befann jag mig i Göteborg förra helgen. DEt var när jag kom hem som han blev så här och har inte slutat.

Kram

2010-01-19 @ 00:42:35
URL: http://www.kezodouglas.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0