Mina fötter är 80 år!!!!
Jag är 36 år och mina fötter har idag klassats som ca 80 år *suck*
Idag var det dags att åka till Hässleholm och besöka ortopeden. Först var jag nervös för att inte hitta dit men Martin hade genomgång med mig här i går kväll ;-)
När jag kom dit kom jag på att jag glömt fila till mina fötter (ifall det nu skulle vara en snygg grekisk läkare som förra gången *hehe*). Ja, det var ju bara att bita i det sura äpplet och inse att läkaren skulle få undersöka mina fossingar i det skick de var. Det visade sig att de var i oförskämt bra skick :-)
Läkaren (som inte var en snygg grek utan en medelålders man - trevlig och skämtsam dessutom) tryckte och klämde och fick fötterna att knaka och klicka.
Ganska snabbt fick jag en diagnos. Diagnosen var lite ovanlig för mig med tanke på min ålder. De flesta som har den här åkomman är äldre människor typ i 80 års åldern. Tja, vad ska man säga?!
Det heter Mortons syndrom och det är nerver mellan tredje och fjärde tån som trycks in i leden istället för att ligga under knogarna. När den här ledknutan kommer i kläm så uppstår smärta och svullnad.
OK, nu hade jag fått min diagnos - vad gör man åt eländet då?
Jo, snälla doktorn berättade ganska inlevelsefullt för mig vilka åtgärder man gör.....
I första hand sprutar man in cortison. Efter tre till fyra månader kan man spruta in ytterligare en omgång. Om detta ändå återkommer så blir det ett kirurgiskt ingrepp. Man snittar mellan tårna och drar ut nerven och klipper av den!!!!!! ÖRK!
Det var ungefär här som jag kände mig lite svimmig i armarna - ni vet när de bara känns sådär tunga och sladdriga :-(
"- Ja, det är inget "fancy" ingrepp precis." sa doktorn.
"- Öööhh, jag tror att vi börjar med cortisonsprutan." svarade jag då.
Doktorn gick ut och jag trodde det var för att kalla på en tekniker som skulle justera mina inlägg. Teknikern kom och jag reste mig för att följa med honom.
Icke så nicke - tillbaka till britsen för att få en spruta. Jag har aldrig fått en spruta i foten förut och visste inte alls hur det skulle kännas. Ingen förberedelsetid precis :-S
Nålen var superfin och det kändes inget förutom när han sprutade in cortisonet. Då kändes det som om två av mina tår förvandlats till små vattenballonger och höll på att fyllas till sprickgräns! Märklig känsla......!
Fick varning om att det skulle göra rejält ont senare idag och det skulle bli lite avdomnad känsla - helt rätt! Så ont som jag haft i em och nu har jag inte haft på länge. Kan inte böja på tårna och är öm.
Det måste gå om tills imorgon då jag planerat att trycka ner fötterna några timmar i klackaskorna eftersom det är skolavslutning.
Idag var det dags att åka till Hässleholm och besöka ortopeden. Först var jag nervös för att inte hitta dit men Martin hade genomgång med mig här i går kväll ;-)
När jag kom dit kom jag på att jag glömt fila till mina fötter (ifall det nu skulle vara en snygg grekisk läkare som förra gången *hehe*). Ja, det var ju bara att bita i det sura äpplet och inse att läkaren skulle få undersöka mina fossingar i det skick de var. Det visade sig att de var i oförskämt bra skick :-)
Läkaren (som inte var en snygg grek utan en medelålders man - trevlig och skämtsam dessutom) tryckte och klämde och fick fötterna att knaka och klicka.
Ganska snabbt fick jag en diagnos. Diagnosen var lite ovanlig för mig med tanke på min ålder. De flesta som har den här åkomman är äldre människor typ i 80 års åldern. Tja, vad ska man säga?!
Det heter Mortons syndrom och det är nerver mellan tredje och fjärde tån som trycks in i leden istället för att ligga under knogarna. När den här ledknutan kommer i kläm så uppstår smärta och svullnad.
OK, nu hade jag fått min diagnos - vad gör man åt eländet då?
Jo, snälla doktorn berättade ganska inlevelsefullt för mig vilka åtgärder man gör.....
I första hand sprutar man in cortison. Efter tre till fyra månader kan man spruta in ytterligare en omgång. Om detta ändå återkommer så blir det ett kirurgiskt ingrepp. Man snittar mellan tårna och drar ut nerven och klipper av den!!!!!! ÖRK!
Det var ungefär här som jag kände mig lite svimmig i armarna - ni vet när de bara känns sådär tunga och sladdriga :-(
"- Ja, det är inget "fancy" ingrepp precis." sa doktorn.
"- Öööhh, jag tror att vi börjar med cortisonsprutan." svarade jag då.
Doktorn gick ut och jag trodde det var för att kalla på en tekniker som skulle justera mina inlägg. Teknikern kom och jag reste mig för att följa med honom.
Icke så nicke - tillbaka till britsen för att få en spruta. Jag har aldrig fått en spruta i foten förut och visste inte alls hur det skulle kännas. Ingen förberedelsetid precis :-S
Nålen var superfin och det kändes inget förutom när han sprutade in cortisonet. Då kändes det som om två av mina tår förvandlats till små vattenballonger och höll på att fyllas till sprickgräns! Märklig känsla......!
Fick varning om att det skulle göra rejält ont senare idag och det skulle bli lite avdomnad känsla - helt rätt! Så ont som jag haft i em och nu har jag inte haft på länge. Kan inte böja på tårna och är öm.
Det måste gå om tills imorgon då jag planerat att trycka ner fötterna några timmar i klackaskorna eftersom det är skolavslutning.
Kommentarer
Trackback
