Hjälm
När jag var liten var det absolut hjälmtvång i backen (enligt mina föräldrar).
Jag och Jossan spred skräck i Hestras backar då vi for fram som galningar i både backar och skog.
I liften skrålade vi Carolas alla sånger och tappade stavar med vilje för att det åkte snygga killar bakom oss ;-)
När vi blev äldre behövde vi inte längre ha hjälm och sedan dess har det helt enkelt varit mössa som gällt för mig.
De senaste gångerna vi varit iväg har jag funderat på att man kanske borde ta på sig en hjälm igen.
Det handlar ju inte bara om att jag själv är säker på min skidåkning - det finns ju fler i backarna som kanske inte har lika stor koll.
En stav som svingas, en trädrot som gör att man får tvärstopp och faller (om detta kan ni fråga Martin som har personlig erfarenhet av just detta från idag *hehe*) ja, det finns tusen skäl att skydda skallen.
Men varje gång åker jag hem från skidsemestern utan någon hjälm....
Den här gången kom jag äntligen till skott! Med lite påtryckningar om att det var en födelsedagspresent från pappa & Ingrid så köpte jag alltså en. Sista skiddagen.... så nu måste vi iväg snart igen så att den verkligen används :-)
Man är inte någon direkt skönhet i hjälm - men vem är det egentligen? Och det allra bästa är att i skidbacken är det absolut ingen som bryr sig för de flesta ser likadana ut.
Tack för en kanonpresent! :-)
