Näsblod

Det började med Ellen som blev förkyld och som snöt sig stup i kvarten att hon blev alldeles röd under näsan. Som nummer två i familjen drabbades Erik som förutom rinnande näsa, hosta och feber också kunde lägga till näsblod på sin lista.
Nummer tre i familjen blev jag. Jag som (nästan) aldrig blir sjuk eller ens förkyld. Kommer inte ihåg senast jag var täppt i näsan. Nu är jag det i alla fall. Känns sådär.

Ellen och Erik fick stanna hemma från skolan igår. Nu börjar de bli så stora att de fixar det ganska bra själva när det inte är något allvarligare än en förkylning och lite feber.
Jag kom hem på eftermiddagen med tre hyrfilmer och några konditori-kakor. Gjorde succé :-)

Det här med näsblod har vi nästan glömt bort här hemma. Erik hade ju det för jämnan förr i tiden. Han fick etsa de små blodkärlen i näsan och sedan blev det faktiskt en förbättring även om vi fick information om att det kunde behövas göras fler gånger i framtiden.

När han blir riktigt förkyld och det dessutom är torr luft ute så är riskerna såklart större för störtfloder. Tusen tips på hur man ska göra men vi har fortfarande inte hittat något som funkar bättre än något annat. Det beror på mängden. I morse fick han en sk. störtflod. Det går åt ganska mycket papper kan jag berätta. Dock var det inte som den värsta gången då vi fick hålla papper både för näsa och mun eftersom det kom blod från båda hållen. Stackaren kunde knappt andas :-(

I morse kom det bara från näsan. Som tur är så är Erik van och lugn i dessa situationer. Han fixar det jättebra.

Även Ellen har denna gången drabbats av näsblod (vilket är ganska ovanligt). I hennes fall tror jag vi kan bota det ganska enkelt genom att köpa Nozoil (eller vad det heter). Hon är bara så torr och precis som öviga torra kroppsdelar så behöver även näsgångarna smörjas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0