Soulmates

Jag och nya bilen håller på att lära känna varandra. Vi är inte riktigt "soulmates" ännu.... och kommer inte heller att bli om den inte tänker bli lite mer samarbetsvillig.

Just nu återstår bara en grej som behöver finslipas och det gäller handbromsen.
Hur svårt kan det vara egentligen?
Tja, med tanke på dagens elektroniska nymodigheter i bilarna så kan det faktiskt ställa till det lite.... i alla fall för mig som inte fattar bättre.
Vi har alltså en handbroms som dras automatiskt när bilen stängs av. Ingen spak utan mer som ett litet handtag som börjar lysa. När man sen sätter sig i bilen och startar och ska köra iväg så är då tanken att man inte ska behöva lossa handbroomsen utan man ska helt enkelt bara kunna börja köra och bromsen ska släppa av sig själv (förutom när man står i lutning - då måste man släppa handbromsen manuellt).

Inte fan släpper handbromsen av sig själv när jag ska köra iväg - och det har inte varit en engångsföreteelse heller. Nä, den verkar vilja trixa med mig varje gång jag ska köra. I morse höll jag inte på att kunna lämna Öllsjöskolans parkering efter att jag dumpat av Erik. De som hann komma och gå undrade nog vad jag höll på med när jag satt där i bilen och gasade utan att köra iväg. Försökte släppa handbromsen manuellt (vilket också ska gå) men det gick inte.

Martin bara suckar och tycker att detta är helt unbelieveble. Det händer ju liksom ALDRIG när det är han som kör (OBS - detta är enligt honom själv).

Hur som helst så funkade det smärtfritt i eftermiddags. Har kommit på att om jag trampar ner bromsen en gång så lossar handbromsen så snällt :-)
Bra va?
Sitter säkert någon där ute nu och suckar och idiotförklarar mig *hahaha*.... om inte annat så kommer Martin att göra det när han läser detta :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0