Otålig :(

Igår eftermiddag var det dags att byta förband på foten.
Kändes skönt att få bli av med det klumpiga bandaget. Nu fick jag också se stygnen och snittet. Såg fint ut (om man nu kan uttrycka sig så).

Ett klumpigt bandage ersattes av ett plåster och en linda. Skönt!
Tyckte det verkade kanon och var överlycklig över att äntligen kunna få på mig en vanlig strumpa. När vi skulle iväg på kvällen skulle jag sätta på mig skor på båda fötterna vilket kändes bra eftersom jag frusit om den ena foten hela veckan.
Vad händer?
Jo, jag väljer de rymligaste skorna, d.v.s. mina Clarks kängor. Jag sitter där och kämpar och fattar inte riktigt vad problemet är.....? Varför får jag inte på mig skon??? Martin kommer och efter bara en snabb blick så konstaterar han att det beror på att foten är rejält svullen *suck*.

Detta hade jag inte en tanke på. Tog liksom bara förgivet att jag nu skulle kunna ta på mig skor igen och snart kunna promenera utan hinder.
Det är nog först nu som jag börjar inse att det här kommer att ta sin lilla tid.
Jag är så förbannat trött på dessa kryckor! Jag vill kunna gå igen!!!

Fr.o.m. måndag så sa ju läkaren att jag skulle kunna få börja belasta foten så smått. I min värld så trodde jag kanske att det skulle gå ganska smärtfritt. Det kan jag berätta för er nu att det inte kommer att bli. Otålig som jag är så kunde jag ju inte hålla mig utan ville bara testa hur det kändes att ta ett steg. Jag skrek rakt ut! Skitont!!! Det kändes som om någon skar mig med en kniv under foten. Hur ska jag kunna lägga någon tyngd där???

Jag behöver dessutom få den där svullnaden att gå ner. Hur lång tid ska det ta egentligen?
Funderar på att bara vara stilla imorgon. Hjälper det tror ni?

Blä :-(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0