Min man - vittnet!
Ikväll valde barnen att vi skulle äta thailändskt (vilket Martin och jag inte hade något emot).
När vi skulle gå från restaurangen och kommer ut på gatan så far Martin iväg och jag undrar vad han håller på med och varför han inte kan gå tillsammans med oss andra?
Fler och fler går åt samma håll som Martin och vi undrar vad som står på?
Det visar sig att det är lite action by night här i Lidköping. Några ungdomar som helt sonika bara krossade ett skyltfönster och gick vidare. Det var ju en del människor ute på gatan så jag vet inte riktigt hur dessa ungdomar tänkte egentligen. Eller rättare sagt - de tänkte nog inte alls!
Var ska sleven vara om inte mitt i grytan?
Martin kan ju inte släppa detta utan har ju så klart gått för att se vart dessa ungdomar tagit vägen. Fler och fler människor samlas runt det krossade skyltfönstret (som förresten var tomt eftersom man inte skyltade med något under nätterna. Dessutom hade man galler mellan skyltfönstret och resten av butiken).
Plötsligt kommer en av tonåringarna gåendes mot oss och rakt förbi. Jag ser på Martin att han känner igen honom och precis då kommer Securitasbilen körandes. Martin springer fram och informerar vakten och pekar ut killen som nu är på väg därifrån.
Nu känner jag att vårt mission är avslutat och att det är dags för oss att dra oss hemåt mot vandrarhemmet igen. Min man har lite svårt att släppa detta och går efter Securitasbilen för att se om vakten hittar honom. Just då ringer vakten till polisen och även Martin inser att det inte finns mer han kan göra.
Tror att det finns en liten FBI-snubbe inneboende hos Martin ;-) *hahahaha*
