Förbannad och orolig

Vi har nu sagt upp Ellens fritidsplats och fr.o.m. HT-11 har hon ingen plats längre. Hon har iofs inte nyttjat sin plats överhuvudtaget på eftermiddagarna den här terminen (och knappt under förra terminen heller).
Istället går hon hem och har antingen med sig kompisar hem eller följer hon med någon annan hem. Detta har funkat hur bra som helst och på rutin brukar hon slå en pling för att berätta var hon är någonstans.

Ellen har alltid varit minutiöst noggrann med tider och vi litar fullt ut på henne. När hon då plötsligt inte kommer hem på angiven tid och dessutom hittar man hennes mobil liggandes här hemma på köksbordet..... tja, då börjar man fundera. Först blir man skitförbannad och tycker att hon är oansvarig. Man ringer till kompisarna men ingen verkar veta vart hon är. Då tar man cykeln och cyklar runt i Öllsjö för att leta men det är ju som att leta efter en nål i en höstack. Man vet ju inte var man ska börja liksom.
I brist på ideér ringer jag till Martin (som befinner sig på lägerskola) och undrar vad jag ska göra. Vad är nästa steg?

Tiden går och det har nu hunnit gå 40 minuter sedan Ellen skulle vara hemma. Detta är inte likt henne. Dessutom är det fotbollsträning och tjejerna i laget brukar träffas vid ett visst klockslagför att cykla tillsammans till träningen. Detta klockslag är bara 5 minuter bort. Hur kan Ellen ha glömt eller missat detta?!
Det är nu de oroliga tankarna börjar komma.....
Kan det ha hänt något?

Till slut får vi tag på föräldrarna till en annan av Ellens kompisar. Då visar det sig att de varit där hemma - redan ombytta och klara till fotbollsträningen - och att de nu cyklat till idrottsplatsen. Jag känner att det börjar spruta små blixtar ut från min skalle och tänker att det var tur för Ellen att hon inte var här just nu. Vem kommer då cyklandes rakt mot mig?! Jo Ellen!!! Hon hade glömt något och cyklade därför hem för att hämta detta.
Försökte hålla mig så lugn som möjligt och sa bara att vi fick diskutera detta mer senare (vilket vi nu har gjort).

Vet inte riktigt hur hon tänkte idag. Det vet hon inte själv heller mer än att hon är väldigt ångerfull och förstående för att jag var både förbannad och orolig.

Mobilen gör ingen nytta hemma på köksbordet. Den ska användas just i de syften att berätta att man förflyttar sig och var man är någonstans. Då menar jag så klart inte att det ska överdrivas på något håll.

Kommentarer
Postat av: Josefine

Usch, förstår din oro...har nyligen haft en diskussion med E. om mobiltelefonen. Hon hade mobilen med sig, men inte påslagen.... suck.

Hjälp vad jag bävar inför kommande sömnlösa nätter när flickorna ska ut.... :-(

Kram Josefine

2011-06-08 @ 20:50:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0