Utryckning!
Väcktes imorse av att Ellen stod bredvid mig med telefonen och sa att det var morfar som ringde.
Nyväckt och halvt blind.... ja, det tar några sekunder innan hjärnan den kopplar.
Det visade sig att de hade fått motorstopp och bilen ville inte rulla mer. Att de sedan stod mitt i stan och att morgontrafiken började ta fart ordentligt - ja, det gjorde ju inte saken bättre.
Man blir ju lite tagen på sängen (i mitt fall bokstavligen....) när man väcks så där och jag vet att jag frågade vad de i hela fridens namn gjorde där vid denna tidpunkt på dygnet?!
Jo, de skulle in och morgonsimma på Tivolibadet!!!!
Ja, se pensionärer! ;-)
Tja, Ingrid är ju kanske inte riktigt pensionär men dock gift med en sådan *haha*.
Kastade på mig kläder och tog gamla Volvon (som så lägligt stod här i Öllsjö hos oss).
Pratade fint med "gamla Bettan" hela vägen in till stan så att inte även hon skulle få för sig att krångla just då.
Hon höll sig rullande och jag kom lagom för att se jeepens varningsblinkers och att bilen rullar i väg - bogserade av någon vänlig själ som tydligen inte hade bråttom till jobbet.
Tänk - det finns en del änglar här på jorden :-)
Ser Ingrid stå där ensam på trottoaren och plockar upp henne och kör hem till Genvägen.
Jeepen har redan anlänt och det blev alltså inget morgonsim denna morgon.
De var inte så sugna på det längre.....
Härligt med lite äventyr direkt på morgonen! :-)
Vet dock inte om Ingrid håller med om det?! *haha* ;-)
Du tillhör själv änglaskaran på jorden, som direkt från sängen ryckte ut för att bogsera. Härligt med vardagshjältar, det värmer speciellt frusna morgnar.
Kramar och tack än en gång.
Pappa o Ingrid.
Ps. Den förlorade simturen ska vi nog ta igen, allt för motionen. Ds.
