En vit lögn

Jag har fått min son att ljuga.
Jag har med ett leende försökt berätta för honom att det var en vit lögn *hehe*.

Dessa jäkla försäljare och andra personer som gör undersökningar av allt möjligt - jag är så trött på dem!

Nu i eftermiddags när jag låg i sängen och Erik satt här och pratade med mig ringde det och Erik svarade.
Jag förstod snabbt att det var någon försäljare och jag börjar genast påkalla Eriks uppmärksamhet med diverse gester och miner.
Tydliga tecken och signaler om att han skulle säga att jag inte var hemma.
För några år sedan hade det inte funkat.... då hade han säkert kläckt ur sig något i stil med:

"- Men varför ska jag säga att du inte är hemma när du ÄR det???"

Nu, några år äldre, så fattar han vinken och börjar plira med ögonen och ett "spelevink-leende" sprider sig i hans ansikte.

Han gnider fingertopparna mot varandra som tecken på att det kommer att kosta och jag försöker ge honom onda ögat ..... fast det lyckas inte *haha*.

För att vara Erik måste jag säga att han ljög väldigt trovärdigt och var såååå övertrevlig mot tjejen i andra luren ;-)

Nu i efterhand har jag försökt förklara att detta var en sk vit lögn..... tror inte han fattade.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0